lördag 31 juli 2010

Du vet väl vad detta är?


Inte? Det är en av de märkliga tingestar som blott existerar i småbarnsvärlden. För ett par månader sedan kände jag inte ens till dess existens.

Visst ser det ut som ett straffredskap från någon läskig avkrok i gamla DDR? Eller kanske något du använder när du ska kolla oljetemperaturen i bilen. Eller nåt. Men nej,det är en Näs-Frida. Du sätter in slangen i barnets näsa om det har väldigt mycket snor, och sedan suger du ut kladdet. Precis så.

Undrar vilken pervers människa som kom på idén. Han måste varit tysk. Inga fördomar. "Ah ja nu ska vi ze hur jag på bäzta sett kan snyta barnet ja. Aa ja, jag tar den plazt-slangen i barnets näza och suger i mig snoret, asch so bra".

Men allra mest undrar jag dock hur dom tänkte när dom skulle döpa sin färdigutvecklade produkt. Tänkte dom liksom, "Hmm, vi har kommit på en riktigt nasty produkt, hur ska vi namnge den så det låter riktigt, riktigt, motbjudande? Jo för fan grabbar, jag vet, Näs-Frida! Fatta, ingen kommer köpa, alla kommer bara "wtf, vad är detta".

Men vet ni, roligast av allt- den funkar fint. Tack Fredrik, för presenten.

fredag 30 juli 2010

Nya glajjor

Morgonkostym

Lurade

Efter en relativt lugn natt vaknar pöjken halv sju, pigg som en lärka och singalerar "nu vill jag gå upp, ge mig frukost, bär mig, sluta sov". Hans hålögda föräldrar vacklar upp ur sängen och gör sig redo för dagen medan sonen får ligga kvar i sängen en liten stund. Han tystnar med föräldrarna stökar fram frukost och gör sig redo för att mata den lille, som nu ligger med slutna ögon, för att sedan somna och sedan sova som en stock till halv tio. Vaknar sedan åter med ett glatt jollrande och struntar fullständigt i att han hållit sina föräldrar vakna tre timmar i onödan. Sovmorgon, vaddå?

torsdag 29 juli 2010

Hur blev det med balkongen då?

Jag slog ju på trumman för ett antal månader sen, angående balkongen här hemma. Sen dess har det varit tyst och jag förstår att ni vridit er i sömnen av oro och förväntan. Hur blev det egentligen?

Jo, nu i slutet på juli kan ni se själva. Där växer basilika, potatis, jordärtskockor, gräslök, rosor, chilifrukt och en massa blommor jag inte vet namnet på. Och en grill finns där också. Ernst Kirchsteiger skulle inte gjort det bättre själv.

Då

Nu




Som på den gamla goda tiden

Underliga djur. Kulörta färger. Fantasifulla mönster. Vårt hem har de senaste veckorna gradvis förvandlats till... ett barnprogram från 70-talet! Så nu tar jag på mig min plyschdräkt och lägger mig i bollhavet. Vi ses på kursen i hemslöjd.





När Aramis kom till jorden

Du kan läsa omett här, där Towe berättar. Men det är inget för känsliga själar.

onsdag 28 juli 2010

Vilken praktskymning det blev

Onsdag

Tant Sarah och tant Carro tittade förbi med lite nyföding-presenter. Aramis tog emot i sina nya brillor och spelade svår.

Det blev även en stunds lek i babygymet som farbror Stefan så galant skruvade ihop under tisdagens visit. Boxa på det gula lejonet var dagens hit.

tisdag 27 juli 2010

Gästabud

Framåt tisdagkvällningen kom brorsan och Malin kom förbi med middag och presenter. Aramis var väldigt spänd på innehållet i paketen...


Är det inte konstigt


....att solen skiner i Stockholm, stekhet som vanligt. Typ playa. Men så fort vi lämnar stan mörknar det. I Sala har vi haft regngråa skyar 5 dagar i sträck, igår köpte vi en mössa till Aramis för det blåste kalla vindar från ishavet. Men så fort vi lämnade stan bakom oss vid 1-snåret idag och kom till trakten av Enköping sprack det upp, och solen tittade fram.

Likadant när vi åkte ner till landet, i den tropiska hettan som rådde i mitten på juli. Efter Norrköping mulnade det på och väl framme i de djupa skogarna var de grått och regn. Men se, när vi åter styrde kosan mot Estocolmo, då fan var det åter sol och blå himmel.

Stanna i stan alltså, om vi vill ha sol, verkar vara moder jords lilla hint åt oss.

måndag 26 juli 2010

Kvällsrutiner

Towe ammar Aramis. Tassar sen på tå ut ur sovrummet. Mikael tassar in. Nattar. Sjunger någon trevlig bit. Aramis slocknar motvilligt och sover snart djupt. Jag försöker resa sig ur sängen utan att det knakar. Helst skulle jag i detta läge vilja ha en skylift eller bara levitera bort från sängen helt obemärkt utan risk för att störa det lilla livet, men i brist på sådana faciliteter reser jag mig istället i slow motion, en centimeter i taget. Smyger sedan på indianvis ut ur rummet igen. Sjunker ner i soffan med en bok. Somnar omgående.

Så här såg armen ut


Med gips. Nu är gipset väck och kvar har jag en sladdrig mitella och en ännu sladdrigare högerarm. Nu återstår det spännande att lära sig använda armen igen.

Jag tänkte ju såhär va

…att jag skulle skita i bloggandet (se inlägg nedan). Eventuellt starta en ny blogg med något mer passande tema. Men se, det gick inte. Jag har ju den här bloggen. Ni vet ju adressen. Och ska jag blogga kan jag lika gärna göra det här. Så jag tar tillbaka vad jag sagt och gör om ´et. Hädanefter är det bloggning här som gäller. Med eller utan thai-tema.

Jag kan börja med att berätta att jag brutit armen, om du nu missat det. Smärta o hjärta men jag är en karl och biter ihop. Det som stör mig mest är att jag inte kan hålla i Aramis ordentligt, men va fasen, det ska väl ge sig nån gång och även en bruten arm måste läka.

Det som ändå överskuggar allting är ju att HALLELUJAH FANFARER OCH TRUMPETER jag har fått en SON! Yeah yeah yeah!

Vad nurå?

Nytt utseende? Förklaring komma strax.

lördag 10 juli 2010

Mikael växlar upp en nivå

...och den här bloggen är nu satt på "paus" med en bestämd knapptryckning. Mikael går in i nästa fas av livet. Därmed inte sagt att resandet är över. En gång vagabond, alltid vagabond. Men fler postkoloniala vardagsbetraktelser ur ett postindustriellt perspektiv blir det inte på denna blogg.

"Tack för den här tiden", som det heter så fint :-)


(edit: men man kan ju ändra sig...)