torsdag 19 november 2009

Det var det


Då är jag åter i Sverige efter 3 år utomlands, och därmed sätter jag Thailands-bloggen i viloläge. Det dyker upp en ny blogg med ny inriktning så småningom, men tills vidare säger jag tack för mig och tack till er som följt mig runt om i Asien!

Towis fortsätter att hålla fanan högt, om du är nyfiken på fortsättningen...

tisdag 17 november 2009

söndag 15 november 2009

Det gick ju bra till slut

Söndag kväll

Mc Delivery, Bob Dylan (The Freewheelin') ur högtalarna, och prylar överallt. Upptäckte nyss en låda jag inte kollat i. Var helt säker på att den var tom, men nej, den var proppfylld. Det är nu Mikael vs resväskan och jag dödar mina darlings på löpande band. Lägger upp lite bilder sen om det går, just nu är nätet väldigt segt.

Igår då? Jo, efter en brakmiddag på lamm i olika former begav jag mig med mina ärade kollegor till 50-talskklubben classic car. Rock n roll, whiskey och vansinniga taxiresor genom natten.

Nu återvänder jag till mina väskor.

lördag 14 november 2009

Det här kommer jag ju sakna


Blu Fah (≈ blå blå) i Exchange tower: latte, frukshaker, och en uppsjö olika juicer. Jag stannar till här minst en gång per dag. Tveksamt om jag kommer hitta något liknande i Stockholm.

En sista vända till gymmet

True Fitness. 4 våninar gym, DJ-bås, restaurang och bar samt minst en personal per kund. Helger är lugna, gymmet är nästan tomt, vardagkvällar är hysteriska. Jag förklarade för en dryg månad sen att mitt medlemskap ska avslutas, så nu är det upp till bevis om personalen fattat att mitt medlemskap ska avslutas från och med imorgon...

Efter gymmet blir det poolen, och sen blir det nån form av avskedsfirande. Jag har för tillfället gett upp att packa, jag tittar på väskorna och låtsas som att det finns obegränsat med plats därinne.

fredag 13 november 2009

Logik

Om du som läsare tittat i länklistan här nere till höger hittar du en länk till nätverket Yimby, som verkar aktivt och berömvärt för något jag själv argumenterat för sedan många år tillbaka, nämligen att det ska byggas riktig stad i Stockholm, alltså tät blandstad, inte gles bilstad. Yimbys senaste yttrande handlar om spårvagnen kontra bilen. Det är en så pass enkel matematik att till och med den mest inbitna bilist borde inse fördelarna med spårbunden kollektivtrafik. Heja säger jag från Bangkok, en stad som är ett skräckexempel på vansinnig trafikplanering med bilen i främsta rummet.

Dags att börja packa ihop

Det är bara några dagar kvar här i land of smiles för min del. Towe och jag har redan skeppat iväg en del inredning till vårt nya hem i latte-town, men ändå uppstår det klassiska dilemmat när du ska ner med ditt liv i en resväska, nämligen mycket prylar och lite plats. Tilläggas bör att vi ändå flyttat som ett kringresande cirkus-sällskap senaste åren, så antalet onödiga prylar är i det närmaste obefintligt. Men det går snabbt att samla på sig, uppenbarligen.

För övrigt hade jag i detta inlägg tänkt gnälla lite på att det varit så vansinnigt varmt senaste tiden, klockan är nio på kvällen, jag har ac på fullt ös och är ändå genomsvettig. Men så inser jag plötsligt att det kanske är en skymf mot frusna nordbor att gnälla på värmen, så jag låter bli och fokuserar på att packa ihop mitt pick och pack istället. Och väskorna är nu fyllda till brädden, och så mycket återstår... ack och ve.

Men jag vet en person som är glad iaf, och det är städerskan som snart fått ett helt nytt bohag. Alltid något.

torsdag 12 november 2009

Seger

över byråkratin! Efter många om och flera men slipper jag immigration office. Det räcker tydligen med att mitt pass färdas tur och retur. Ett framsteg för förnuftet, hurra!

Skum frukt:


Jackfruit. Smakar inte som något annat, och liknar inget annat. Köttig? Men jag gillar den, i måttliga mängder. För övrigt tydligen en av världens största frukter. Bara en sån sak.

måndag 9 november 2009

För bövelen, använd ett datasystem !

Om ett par dagar är det dags för mig att återigen besöka det där förbannade Immigration office. Ni vet, stället där slöa tjänstemän sitter i små bås under sävligt surrande fläktar och i sakta mak stämplar papper efter papper. För att lägga lök på laxen har byråkrati- och inkompetensministeriet beslutat att flytta Immigration office långt utanför stan. Tack! Inte nog med att jag ska sitta och titta på när tjänstemännen med gravallvarlig min stämplar mina papper, jag måste dessutom ägna ett par timmar åt att resa tur och retur. Verkligen tack alltså.

Vad ska jag dit och göra då? Jo, eftersom jag ska flytta hem igen måste jag ”cancel the workpermit”. Och det måste tydligen ske med mig kroppsligen närvarande. Ett fysiskt bevis på att Mikael är Mikael.

Ett mindre komplicerat sätt att lösa det hela på hade ju varit att jag undertecknar ett papper på mitt kontor och skickar det till berörd tjänsteman, men nej, jag ska prompt närvara i egen hög person.

En ännu mer svindlande tanke hade varit att de införde nån form av datasystem för det hela, men det kanske är för futuristiskt. Bäst att ta det säkra före det osäkra och stämpla för hand.

Har jag förresten nämnt att jag var tvungen att skicka in ett gäng foton på mig själv, sittande vid mitt skrivbord på mitt kontor, tillsammans med ett par tusen undertecknade A4-ark där jag vidimerade och bekräftade att jag var jag i all oändlighet, för att jag överhuvudtaget skulle få mitt work permit?

Undrar förresten hur många byråkrater jag har sysselsatt med min pappers-exercis hittills… men jag bidrar i allra högsta grad till att hålla thailändska arbetslösheten nere, alltid något.

söndag 8 november 2009

Reflektioner kring Siam

Det drar ihop sig mina damer och herrar, om en dryg vecka lämnar jag land of smiles med ett leende. Saker som jag inte kommer sakna följer här:

"Cannot": kan användas i stort sett alla sammanhang när en thailändare inte vill/kan/orkar göra något.

Thailändska trottoarer: nej, infrastruktur-utvecklingen har inte nått så långt här, Thailand är i mångt och mycket ett land där fordon av olika slag kommer först. Att gå på promenad i en stad är mer sällsynt än att hitta en kvinnlig påve. Det finns trottoarer, ofta kanske på en sträcka av hela 20-30 meter. Sen har de en tendens att försvinna spårlöst. Och trottoarstumparna är i 9 fall av 10 ockuperade av gatustånd, fruktvagnar, en marknad eller parkerade bilar och motorcyklar. Ibland charmigt, bland sjukt irriterande.

Feodalsamhälle: äldst, rikast, mäktigast betyder också mest. Det är förstås ingen egentlig skillnad mot hur det är i Sverige eller övriga europa, det är bara mer påtagligt i Thailand, inte så politiskt korrekt undangömt som i de europeiska "demokratierna".

Vita (gärna överviktiga) män med unga thailändska flickor (eller pojkar): Jodå, det är ingen klyscha, det är ett av de absolut mest påtagliga inslagen i gatubilden framåt kvällarna. Västerländska män i alla åldrar som utnyttjar sin ekonomiska överlägsenhet. Mest fascinerande är att många fortfarande på allvar hävdar att de gör flickorna en tjänst och att flickorna får välja själva. Dessa män hittar du överallt, från norr till söder, och mer regel än undantag är att de klämmer första ölen vid 10-snåret på morgonen. Och tro inte att svenskar på något sätt är underrepresenterade här. Edit: självklart finns det också mängder av fall där kvinnorna och männen lever lyckliga i alla sina dar. Men det är inte dom jag syftar på i texten här.

Korrumption: allt. Jag har svårt att komma på något som inte är korrumperat. Men det är inte heller något unikt för Thailand, bara betydligt mer påtagligt här.

Fuskbyggen: det går snabbt att få saker gjort. Ofta av den anledningen att vissa saker "glöms" bort på vägen. Därför läcker det in genom taket i tunnelbanan, husfasader spricker efter ett år och teknik kan oförklarligt sluta fungera. Asien är piratkopiornas mecka, på gott och ont.

Rasism: inget nytt under solen. Bergsfolk, burmeser, afrikaner gillas inte. Kineser, japaner och (syd-)koreaner står däremot högt i kurs. Den vita hyn, eller avsaknad av densamma, är den gemensamma nämnaren.


Så, nu har jag gnällt lite. Vad kommer jag sakna då?

Hav, stränder och klimatet: Trots att det kan vara vansinnigt jobbigt att bo i en av världens varmaste huvudstäder så är stranden aldrig särskilt långt borta, och du behöver sällas bekymra sig om det är soligt eller ej om du ska iväg på en weekend. Det är alltid soligt (undantaget regnperioden då).

Bangkok: den här stan är one of a kind.

Övriga länder i asien: Bangkok ligger så centralt att det nästan är löjligt om du ska resa runt i Asien. Att bo i Bangkok och inte utnyttja det är en styggelse.

Mat: inte bara fantastisk thaimat, det finns mat från när och fjärran och särskilt i de arabiska kvarteren finns det grymma restauranger där det känns bokstavligt som att vara på plats i arabien.

Ödmjukhet: även om leendena i land of smiles inte alltid är äkta finns det en hyfsat nykter ödmjukhet som inte är lika vanlig i väst. Till exempel har jag väldigt svårt att se thailändska kids sitta på en buss och skära sönder sätena med en kniv eller bomba (=klottra ner) en tunnelbanevagn.

lördag 7 november 2009

Krung Thep är ju en ruskigt ful stad


Ett gytter av betong, korrumperade byggherrar och vansinniga trafiklösningar. MEN staden ser betydligt bättre ut på natten, när skylinen framträder. Här är utsikten från min pool kvällstid.

torsdag 5 november 2009

Lite snygga piratkopplingar


är mer regel än undantag här i land of smiles. De flesta elstolpar ser ut som skatbon då var och varannan stolpe är ett myller av elledningar som tjyvkopplats, exempelvis rätt ner i kokvagnen som står uppställd på gatan. Men det verkar ändå vara allmänt accepterat, och den är ingen vild gissning att Thailand som nation skulle gå ner på knä om någon fick för sig att börja nysta i denna härva av kablar.

Häromkvällen fick jag för övrigt den tvivelaktiga äran att uppleva en kortvarig blackout i mitt kvarter av ett mer avancerat slag. Jag stod vid en bankomat ganska nära ett av dessa skatbon när folk runtomkring mig plötsligt kastade sig åt sidan i panik. Skatboet närmast gnistrade som ett stroboskop och decimeterlånga eldsflagor dansade ner över gatan. Sen blev allting svart och tyst och endast lukten av elektricitet hängde i luften. Bankomaten slocknade framför mina ögon, med mitt kort inuti...

Jag drog ett djupt andetag och såg framför mig den extremt komplicerade processen när jag skulle förklara för vem det nu var som ansvarade för bankomaterna att mitt kort försvunnit in i maskinen. Men jag hann inte så långt i mina funderingar, ty plötsligt flimrade det till, strömmen kom tillbaks, mitt bankomatkort spottades ut och allt fortsatte som vanligt. Ett par gnistor dröjde sig kvar i luften och seglade långsamt bort i natten, och jag höll ett extra öga på elledningarna ovanför mitt huvud på vägen tillbaka hemåt.

Jag hörde ett rykte om snö?


Bring it on. Det får gärna vara en meter snö när jag kommer hem.

tisdag 3 november 2009

Alltid på lunchbordet i Siam


1. socker
2. fisksås med röd och grön chili
3. Vinäger med gul chili
4. chilipulver
5. chilisås på flaska
6. fisksås

Riktigt jävla ruskväder

är det idag. Blåst, duggregn och runt 15 grader. Jag fryser. Dra på trissor.

söndag 1 november 2009

Och nästa högtid är:

Loy Kratong, som firas imorgon kväll när fullmåne inträffar, och det handlar i stort sett om att önska sig lycka och välgång. Det firas genom att folk och fä söker sig ner till ett vattendrag i kvällningen och där sjösätter en liten ljus- och rökelseprydd farkost gjord av bananblad, som sedan seglar ut till havs (förhoppningsvis). Särskilt lämpligt är detta för älskande par (jag tror att en parallell till svenskt midsommarfirande inte är helt fel här)...

Förra året var jag och Towe vid Rama VIII-bron, och sedan i Lumpini park, där bilden ovan är tagen.

Det där huset igen


Och dagens aktivitet är tydligen fönsterputsning.

"Gör lögnen stor, gör den enkel, fortsätt säga den, och så småningom kommer de att tro på den" (Adolf H.)


Käkar lunch. Kollar på lite japansk tv samtidigt. Reportage från Kina, av nån anledning. Reportern berättar om en skola han besökt som går helt i konfucianismens tecken. Ungar i lågstadieåldern, och det enda dom gör är att studera Konfucius texter, dagarna i ända. När dom käkar lunch finns det högtalare i matsalen som läser Konfucius för kidsen under hela lunchen. Sen tillbaka till klassrummet och mer Konfucius. Det är dessutom en internat-skola så det finns inte en chans att slippa Konfucius. Undrar hur lång tid det dröjer innan kidsen gör myteri...

Personligen har jag inget emot Konfucius, men med indoktrinering är det värre. Och det är ju inte alltid det är så uppenbart som i fallet ovan.

lördag 31 oktober 2009

O så var det Halloween

Thailändare tar alla tillfällen som ges att göra vardagen lite roligare, och har därför anammat Halloween med öppna armar.

Som jag skrev förra veckan så är gymmet jag går till numera förvandlat till house of the living dead. När jag kom till gymmet idag, dagen för den stora finalen så att säga, möttes jag av en två meter lång vitsminkad transa med änglavingar på ryggen i receptionen. All övrig personal var sminkade till vampyrer eller häxor, och på dagens dansklass stod 30 thailändare och dansade zombie-dans a la Thriller. Surreal, but nice.


fredag 30 oktober 2009

Jorå, det lyser som det ska

Lite utsikt från mitt fönster såhär en fredagkväll. Ett stenkast från mitt hus har denna massiva byggnad i nån slags orientalisk/spansk stil växt sakta men säkert senaste året. Idag är det uppenbarligen dags att testa om det går att ha alla lampor i huset tända samtidigt.

Å för dig som undrar

så är det ca 2 veckor till jag drar.

torsdag 29 oktober 2009

Dags att lätta


Nu så är det dags att offentliggöra följande nyhet: jag flyttar hem!
Efter 3 år i Chiang Mai, London och Bangkok plus en herrans massa kuskande runt omkring i världen däremellan är det dags för mig att styra kosan norrut. Jag återvänder hem till Stockholm och min och Towes nya lägenhet på söder, och det mina vänner öppnar för ett helt nytt kapitel.

måndag 26 oktober 2009

Chulalongkorn, fd kung, numera Gudom

Apropå kungen och helgdagar, som jag skrev om i fredags. Här hittar du en hyfsad analys av kungens betydelse i land of smiles.

söndag 25 oktober 2009

Lite av en bragd för min del

Jag gillar att laga mat. Fel, jag gillar verkligen att laga mat. Problemet är att jag bor i en serviced apartment, om jag nu ska kalla det för ett problem. Vi kan sortera in det i katerorin expat-problem. Hursomhelst, oftast är det bara jävligt skönt med serviced apartment, men när det kommer till maten uppstår ett problem, eftersom köket/kokvrån här hemma inte är gjort för att jag ska laga mat, och endast hyser en liten kokplatta med klara vibbar av husvagnskök. Minimala möjligheter att uträtta storverk där alltså.

För att ytterligare problematisera det här så bor jag ju i ett land där det väntar käk jag inte sett förut bakom varje gathörn (bokstavligt), så det finns ingen direkt anledning att laga mat. Och sen är det betydligt billigare att käka ute än att laga mat själv, inte bara för neokoloniala västerlänningar som jag själv, utan även thailändarna kör continental style med middagar ute på gatan. Såna är alltså förutsättningarna här i Krung Thep, och när du vet det kan vi gå vidare.

Det som hänt idag är alltså att jag lagat mat. Minestrone-soppa. Receptet blev allt annat än avancerat, 1 påse minestrone-pulver av känt svenskt märke, och sedan kokade jag en bunke pasta till. Mixa ihop och sen klart. Jag vet, inte så sexigt direkt, men det är vad jag kan åstadkomma här hemmavé. Gott var det iallafall. Men nu, snart, blir det ut på stan istället och middag ute, för nu räcker det med matlagning här hemma på ett tag. Gokväll.

Dom andra

I land of smiles är huvuddelen av befolkningen buddhister, inte så konstigt kanske eftersom det handlar om ett östasiatiskt land. Men riktigt så enkelt är det inte, för thailändarna mixar buddhismen med urgammal animism, vilket skapar en helt egen sorts buddhism där inte bara Buddha är viktig, utan där det gäller att tänka på andarna också.

Lite förenklat går det ut på att allting är besjälat, och att det finns andar överallt som man bör se till att hålla sig bundis med. Ungefär som vi har gårdstomten, näcken och skogsrået i norden, tvetydiga varelser som inte är helt lätta att förstå sig på.

Andarna hänger omkring lite här och var och det gör att om det ska byggas ett hus så uppstår ett problem, eftersom andarna som bor på platsen måste få en ny plats att bo, annars lackar de ur rejält. Därför bygger man oftast ytterligare ett litet hus i anknytning till det nya huset. Det lilla huset fungerar sedan som ny bostad åt andarna. Andarnas hus, eller i dagligt tal ”andehuset” ska gärna ligga på tomtens bästa läge, och storleksmässigt är det ungefär 1/100 av det ”riktiga” huset. Så om det ska byggas ett höghus eller en skyskrapa blir alltså andehuset hyfsat väl tilltaget i storlek, i extremfallen kan det bli stort som en enplansvilla. Andehuset fylls sedan med små dockor eller Buddhafigurer, och fungerar sedan som offeraltare, där man varje morgon kan offra rökelse eller mat för att blidka andarna.

Så här såg det ut vid ett av andehusen utanför byggnaden där jag jobbar i fredags. Uppenbarligen går det också bra med fanta för att blidka andarna, vi lever ju trots allt på 2000-talet.

lördag 24 oktober 2009

Alla helgons blodiga gym


Halloween närmar sig, och det uppmärksammas såklart på gymmet jag går till (True Fitness). Det är numera en orgie i spindelnät, fladdermöss och blod längs väggarna. Och skyltdockor utklädda till zombies som dyker upp lite här och var bland maskinerna.

Det börjar redan i receptionen där det ligger ett par blodiga huvuden uppslängda på disken, sen blir det gradvis mer och mer spöktunneln över det hela. Det var nästan så att jag väntade mig att det skulle komma något annat än vatten ur kranarna i duschen, typ... blod. Men det ger helt klart träningen en viss charm. Tyvärr hade jag ingen kamera med så jag kunde föreviga detta men jag ska försöka komma ihåg det nästa gång jag tränar.

fredag 23 oktober 2009

Och så var det det här med helgdagarna

23 oktober betyder att vi firar kung Chulalongkorns födelsedag här i Thailand och det är national holiday. Okej, jag firar inte, men thailändarna firar genom att vara lediga. Det är alltså inte sittande kung Bhumibol som firas, utan hans farfar. Ungefär som om svenskarna skulle fira Gustav V:s födelsedag med röd dag. Nåt åt det hållet. Men Chulalongkorn har såklart betytt mycket för thailändarna (han åkte till Europa, bara en sån sak), och även gjort ett visst avtryck i Sverige, så nog det finns orsak att fira.

För dagen innebär det här att det mesta är igenbommat och det är lite svenska sommarvibbar här i Bangkok, dvs, väldigt lite folk på gator och torg. Ungefär som en farsot har dragit fram. Och mer firande, för att inte säga mest firande, blir det 7 december. Då firas nämligen kung Bhumibols födelsedag med pompa och ståt land och rike runt.

torsdag 22 oktober 2009

Vegetariska veckan


Så här ser flaggorna ut som du ska spana efter. Tydligen är det bra hålligång i Phuket under denna vecka med självspäkning och fakirkonster. Och hårda regler för uppförandet också. Puritanska vibbar, helt klart.

onsdag 21 oktober 2009

Naga?

Jag gissar att du liksom jag länge svävat i ovisshet om vad det mytiska väsendet Naga egentligen är för något, och vad det betyder i den thailändska mytologin. Under ett besök på Skansen-liknande Ancient Siam för ett tag sedan fick jag, Towe och Lars äntligen svaret. Vi körde hela turistrejset med guidad tour, och kom ut därifrån mer förvirrade än vad vi var när vi kom in. Men, nu vet vi vad Naga är för nåt iallafall.

tisdag 20 oktober 2009

Du och jag vakten

Ett antal sprängladdningar detonerade i Bangkok i slutet på december 2006, och efter det infördes säkerhetskontroller på många håll här i stan. Metalldetektorer och säkerhetsvakter vid ingången till de flesta större varuhusen, och framförallt vid passage ner till tunnelbanan. Säkerheten är alltså rigorös numera, i alla fall på ytan. I verkligheten är det mer att en trött omskolad risbonde från Isaan står i uniform och med likgiltig min konstaterar att metalldetektorn piper som besatt nästan varje gång någon passerar, eftersom den ger utslag på i stort sett allt.

När jag åker till jobbet är det samma procedur varje dag, jag går genom metalldetektorn, som piper, jag öppnar min portfölj där jag har min dator som orsakar pipandet, och samma vakt som stod där igår, och dagen dessförinnan, och månaden innan dess, konstaterar att ”nähä, det fanns ingen bomb idag heller”. Då pratar vi ändå om en hyfsat ambitiös vakt eftersom han faktiskt gör sken av att vilja se vad som finns i väskan. I många fall konstaterar vakten bara att det piper och sen är det inget mer med det. Vilket ju egentligen gör att hela processen är helt meningslös, förutom att den genererar ett antal arbetstillfällen.

Jag är också ytterst tveksam till att vakterna verkligen skulle vara kapabla att upptäcka en eventuell bomb, men det ser ju bra ut på pappret, och det kanske är det som är viktigast. Och dessutom passar det väl in i hur världen ser ut i övrigt, där vi ständigt ska påminnas om de faror som hotar oss: svininfluensa, terrorister i grottor, pandemier. Vad du än gör, kom ihåg att vara rädd! Världen är farlig - bu!

söndag 18 oktober 2009

Och vinnaren är


Här kommer något av en fruktkavalkad, jag och Towe jobbade oss under september igenom en del av fruktutbudet i land of smiles. Det slutade med att vi enades kring drakfrukt och persimon som klara favoriter.

Övriga frukter i vårt frukttest då, förutom drakfrukten ovan, melon apple, okänd luden frukt (smakar som den ser ut), persimon, rambutan, mangosteen, sweet orange samt en brun knölig historia som inte kommer gå till smakhistorien.






Vad ska dom in i datorn och göra?

Myror, myror. Ett problem här i tropikerna. Små, ettriga jävlar, och inte för att de bits (jag syftar på inomhusvarianten här), utan för att de tar sig in överallt. Ligger det ett par smulor på bordet kan du räkna med att det inom nån timme är en nybildad myrstig mellan bordet och ett mikroskopiskt hål i väggen.

Vad jag inte förstår är vad de ska in i min dator och göra, såvida det inte rör sig om nån hattifnatt-variant här, som är heltända på att bli elektrifierade? Men det är varmt och mysigt inne i datorn såklart. Och precis som FRA vill de alltså ta del av innehållet i min dator. Jag hoppas bara det inte blir härdsmälta nästa gång jag drar igång datorn, när de små liven grillas av processorn...

Fotnot: vill du ta reda på vad FRA sysslar med på dagarna kan du kolla in vilka webbsidor de besöker här.

lördag 17 oktober 2009

Lite sann skadeglädje

Regnvädren avlöser varandra här, jag tror att regnperioden peakar nu närsomhelst. Tack och lov varar inte regnen särkilt länge, runt 20 minuter, men det är kopiösa mängder vatten som faller vid varje tillfälle.

Efter att ha tränat nu på förmiddan blev jag fast på True café en stund eftersom himlen öppnade sig igen. När det lättade gick jag bort till Soi 16 för att ta en motorcykeltaxi hem som brukligt.

Chaufförerna vid det taxistoppet har spänt upp en presenning över själva "hållplatsen" vilket kan vara klokt i dessa tider. Vad killarna dock inte riktigt tänkt på här är avrinningen av vattnet som samlas i mängder ovanpå presenningen. I samma sekund som jag ska kliva på motorcykeln kollapsar presenningen över våra huvuden och min chaufför får ett par hundra liter vatten över sig. Han försvinner för ett par sekunder i ett hav av vatten och tittar sen förundrat på mig, helt genomdränkt. Jag kan inte låta bli att gapskratta, vilket även resten av motorcykelchaffisarna gör. Slår sig för knäna, viker sig dubbla och pekar finger. Den vattenskadade mannen ser ut som en våt hund och lär få leva med denna historia ett tag framöver...

fredag 16 oktober 2009

Det regnar katt och hund

Om jag säger regnkaos tänker du kanske att ja, det regnade rätt mycket, men sen var det inte mer med det. I Bangkok betyder det att du får vada genom nybildade sjöar, gatorna svämmar över på nolltid, trappor blir till vattenfall och ett paraply hjälper inte ett skvatt. Vilket är fallet här i detta nu. Så nu hänger jag upp mig själv på tork och avvaktar matleveransen. Inte en chans att jag går ut igen i det här kaoset.

Veggie fiesta

Jag hör fyrverkerier dundra utanför mitt fönster och om jag inte är helt fel ute har det att göra med den veckolånga vegetariska festivalen här i landet som nu går av stapeln.

Alla sanna Buddhister skippar varje år under nio dagars tid köttet och fokuserar helt och hållet på grönsaker istället. Startdatum hänger ihop med månens olika faser och well, det är knappast Ramadan, men nåt åt det hållet. Så vad du nu gör om du är i Thailand och känner att vegetarisk mat är grejen, det är att du letar efter gula plakat eller flaggor, så har du med all säkerhet en kulinarisk upplevelse framför dig.

torsdag 15 oktober 2009

Torsdag: ärtsoppa


Gammal god svensk mattradition, och det är ju synd att bryta den, trots att jag befinner mig i tropikerna.

onsdag 14 oktober 2009

Folkvett

I Thailand (och asien överlag) är det roligt med följande: tjocka människor, människor som ramlar, svarta människor, och folk som överlag anses underlägsna asiater. Tänk en sketch med en tjock svart man som ramlar, och du har ungefär det roligaste som hänt i världshistorien. Folk viker sig dubbla av skratt och geni-förklarar regissören.

Till skillnad mot Sverige så lär man här inte sina barn att det är fult att titta, peka, eller skratta åt människor som ser främmande och/eller märkliga ut. Detta uppmuntras istället, och särskilt kombinationen stirra och peka. Allt som inte ser asiatiskt ut granskas noga, och det innefattar också européer. Nu är jag varken tjock eller svart, men jag är ju trots allt utlänning, och det kan vara kul det med ibland, bara blotta åsynen av en europé. En ljushyad europé kallas farang om du nu missat det, och det är ett ord som är ungefär lika positivt laddat som ordet neger är i Sverige. Vilket gör att det blir ganska kul med backpackers här som går runt och pekar på sig själva och säger farang, farang. Jo, visst, vi har fattat att det är du som är negern, så att säga.

Sätter vi det här i ett förstående och politiskt korrekt svenskt perspektiv så bör man ju såklart ha förståelse för kulturella skillnader. Thailändare läser vanligtvis inte geografi i skolan och har inte heller järnkoll på historien, så ovanstående kan möjligtvis vara förståeligt i det sammanhanget. Men det hindrar ändå inte att jag när jag är tillbaka i Sverige kommer peka och skratta högt nästa gång jag ser en asiat på stan.

Sjukt politiskt inkorrekt, jag vet.

Så jävla skönt

Har det varit senaste dagarna. Runt 25 grader, max. Regnet har vräkt ner och gjort luften behagligt sval, nästan som en nordisk sommardag. Det är sällsynt här i tropikerna som ni förstår. Och förra året, vid juletid ungefär, dalade ju temperaturen ner till under (+) 20 grader vid ett par tillfällen här i Bangkok. På kontoret minns mina kollegor det som de fruktansvärt kalla dagarna i december 2008. Allt är relativt.

tisdag 13 oktober 2009

Erawan action


Mitt inne i Bangkok hittar du Erawan Shrine, uppfört 1956 för att blidka högre makter under ett husbygge som höll på att gå åt skogen, olyckorna hopade sig. Efter uppförandet kunde bygget fortlöpa enligt planerna och utan fler missöden.

I mars 2006 blev dock statyn inne i shrinet, föreställande hindu-guden Brahma, sönderslagen av en thailändsk man, som strax efteråt själv slogs ihjäl av uppretade förbipasserande. Statyn är sedan dess tillbaka i ursprungligt skick och Bangkokborna kan som förr be ett par böner på väg in eller ut från stan.

Våt, rutten hund

En grej jag verkligen inte står ut med i det här landet är den fermenterade fisken som dyker upp med jämna mellanrum. Det har en lukt som närmast beskrivs som våt, rutten hundpäls. Olidligt. Senast idag på lunchen dök den där lukten upp från ingenstans.

En annan sak som stinker våt, rutten hund är hur europas politiker nu försöker tvinga igenom Lissabon-fördraget. Vill du skynda på en europeisk diktatur är det bara att klappa händerna och heja på media-drevet.

Har du någon som helst lust att kunna leva ett någorlunda intergritetsfyllt liv framöver bör du fundera ett par varv över vad det är som händer och hur det kommer påverka dig framöver.

Andra bloggare skriver nyanserat om det här och här och här.

måndag 12 oktober 2009

Lets eat, kaa


Vilken vanemänniska man är då. Här står det kyckling i pandanus-löv och röd curry från Lets Eat på Soi 16. Sen jag och Towe upptäckte stället för nån månad sen har de haft en stadig kund i oss, eller numera mig. Jag har blivit en sk stammis, och deras home delivery går i skytteltrafik mellan lägenheten och deras restaurang. Trots allt en av fördelarna med den här stan, att du kan få hem mat från när och fjärran, när som helst, utan problem. Möjligtvis problem om det regnar. Men annars så. Och på Lets Eat är de lika glada varje gång jag ringer.

Mikael lär sig av sina misstag


Och det är att aldrig aldrig glömma paraplyet när jag går ut på stan under rainy season, vilket jag gjorde i fredags på lunchen. Glömde paraplyet alltså. Och så sjukt förutsägbart att det började regna just då, och jag fick springa gatlopp genom hällregnet tillbaka till kontoret. Men idag har jag paraply minsann, ett riktigt fint exemplar från Siam Commercial Bank, och det har redan kommit till användning. Här ligger det på tork inne på mitt kontor och spanar ut över Bangkok.

söndag 11 oktober 2009

Höstrensning i bokhyllor och garderober


Jag upphör aldrig att förvånas över hur fort man samlar på sig prylar. Senaste veckan har jag och Towe ägnat åt att rensa lägenheten, och vi har lätt hunnit få ihop en containerlast med prylar på bara ett år i denna bostad. Trots att vi hyrt möblerat. Idag tog jag iallafall återstoden av vårt bokbestånd till Dasa book café (numera i nya lokaler mellan Sukhumvit soi 26 och 28) för att byta mot reda cash. Egentligen borde jag hänga där lite oftare, Dasa är en sällsynt oas av intellektuell verksamhet i en stad som annars är raka motsatsen till allt som har med intelligens att göra.

Dasa har på något vis en lätt touch av N.Y, den gänglige ägaren diskuterar baseball på bred amerikansk engelska och hugade bokspekulanter sörplar en kopp kaffe medan de plöjer tidskrifter vid de små borden omgärdade av trave efter trave med böcker.

Webbsida och vägbeskrivning hittar du här, och letar du efter en välsorterad second hand bokaffär behöver du inte leta längre.

Och så var det det här med vattnet


Asch, jag fortsätter väl att reflektera kring mina i-landsproblem, förlåt expat-problem. Ett annat sådant är vatten, grundbulten för allt liv här på jorden för att slå på stora trumman. Svenskar kan som ett av få folkslag i världen njuta friskt vatten direkt ur kranen, och jag dristar mig till att säga att få svenskar faktiskt förstår vilken extrem lyx det är.

I Thailand är det värre, drickande av kranvatten sker endast i akuta nödfall för min del. Visst, du kan dricka vattnet, men din kropp kommer hata dig, klorhalten i kranvattnet här är icke att förakta. Bättre istället att köra på buteljerat vatten, och då kan du antingen vara slapp och dagligen köpa dig ett par hederliga 50 cl-flaskor, eller så tänker du lite mer långsiktigt och köper de massiva vattendunkarna av typen du ser på bilden här. Denna rymmer 6 liter, det finns ännu större på bortåt 20 liter men där går min gräns, 6 liter per gång räcker utmärkt för min del.

Innehållet i stora dunken, som av förklarliga skäl inte får plats i ett kylskåp, förpassas med varierande precision ner i mindre flaskor. Återvinning i dess sanna bemärkelse. Därefter kyls den mindre flaskan till önskad temperatur i kylen, innehållet kan sedermera förtäras och kretsloppet kan fortsätta. Lite krångel, lite i-landsproblem, men ändå en procedur som har sin charm.

lördag 10 oktober 2009

Och så var det det här med tvätten


Ja, nu ska jag filosofera lite över i-landsproblem här i Bangkok, och jag tänker då närmast på tvätt. Om man bor som jag och Towe, i en sk serviced apartment, så slipper du tänka på diverse vardagsbestyr såsom städning och diskning, i och med att vi har en maid som tar hand om detta. Problemet kommer när det är dags att tvätta, eftersom vi inte har någon tvättmaskin. Det blir till att utnyttja tvätterierna som finns i stort sett vartenda gathörn, och det är något av ett äventyr eftersom många tvätterier är långt ifrån professionella och därtill jobbar stenhårt efter principen mai pen rai; en väl etablerad livsfilosofi i Thailand som fritt översatt betyder ”äsch, det gör inget”, ”shit happens” eller ”nevermind”.

Jag får återkomma med ett inlägg som bara berör mai pen rai tror jag, men när det gäller tvätt resulterar det i att kläderna ofta ser lite märkliga ut när de kommer tillbaka. Ett hål i tröjan, en blå fläck på ett par vita byxor, fläckar som inte fanns på kläderna när jag lämnade in dem, plagg som försvinner. Listan kan göras lång och jag är väl medveten om att detta är ett praktexempel på ett i-landsproblem. Men ändå. Det är en del av mitt expat-liv och således måste det behandlas här på bloggen.

Jag vet dock inte om vi ska kalla det ett i-landsproblem egentligen, för det är ju väldigt få i -landsinnevånare som berörs av detta. Och Thailand är ju snarare ett u-land. Ett i-landsproblem i u-landet, kanske. Eller helt enkelt ett expat-problem.

Hursomhelst, jag har prövat mig igenom tvätterierna här i närområdet. Den inrättning som ligger närmast till hands har jag använt flera gånger fast jag egentligen inte borde, ägarinnan gick ut hårt i början genom att krympa ett par jeans, men jag har ändå gett henne ett par till försök, vilket alla har resulterat i liknande missöden. Tack och lov har jag nu slutligen hittat ett ställe som levererar både rena och hela kläder tillbaka. Stället heter ELS Laundry Service och ligger i bottenvåningen på Exchange Tower, om du undrar. Tyvärr kostar det skjortan (haha) men det får det vara värt. Fin får lida pin.

fredag 9 oktober 2009

Dagens Anthem II

Nej, jag tror banne mig det här är dagens anthem. Släpp loss katten, det svänger ju.

En låt säger mer än tusen ord Towis.

Hahaha


Nej nu går jag nog och lägger mig. Obama får fredspriset. Suck. Den totala förvirringens tid är här. Hur kan man rimligen motivera detta, annat än med att allt Obama gör är bra för världen, och därför måste belönas? Ur led är tiden.

Det är mycket nu

Och då blir det ryckig uppdatering här på bloggen. Towe har nu officiellt lämnat Bangkok, och hur blir det nu för Mikael? Ja, därom tvistar de lärde, men svaret lär uppenbara sig snart.

Dagens Anthem


En sång säger mer än tusen ord.

måndag 5 oktober 2009

Where you going?

En sak som ständigt förvånar mig är taxichaufförerna här i Krung Thep. Det skulle egentligen kunna räcka så, för de är en mycket märklig skara och varje resa är ett äventyr, men det är en annan historia som jag inte ska gå in på närmare nu. Ämnet för inlägget, och det som förbryllar mig mest med dessa herrar, är egentligen deras inställning när du äntrar taxin. Kommer jag klädd för arbetet (= skjorta och portfölj) är det inga problem, inga fula trix eller försök till saltade priser. Plattan i mattan till resans mål. Kanske att det underlättar om jag också pratar lite thai med chauffören, så han inser att han inte har att göra med en lättlurad farang.

Men byter vi miljö, och jag exempelvis är lite mer ledigt klädd, då är situationen genast annorlunda. Då händer det mer än ofta att taxichaffisen inte alls vill köra till plats x, eller endast utan taxameter. Det brukar gå till ungefär såhär

1. jag vinkar in en taxi
2. taxin stannar, chauffören vevar ner rutan och frågar var jag ska
3. jag säger var jag ska, chauffören muttrar, skakar på huvudet och gasar därifrån

Eller, efter liknande scenario som ovan och taxichauffören säger: Ok, 500 bath (≈ 10 gånger priset), varpå jag skrattar högt och säger nej tack.

Allra gladast blir chaufförerna om det bara gäller en resa på ett par minuter, då är det i stort sett inga problem att få en taxi. Vid längre resor blir det alltså plötsligt väldigt jobbigt. Och så fort det regnar blir det ännu mer komplicerat, då är taxichaufförerna i det närmaste helt ointresserade av att ta upp kunder. De som väl stannar drar ofta till med ett pris i paritet med 10 gånger normal taxa. Förmodligen kan detta oskick leva vidare på grund av allehanda (lättlurade) turister som gladeligen betalar både 10 och 20 gånger priset, men bor du här i stan är det sjukligt irriterande.

Några klassiska kommentarer är: oh no, very far! Hur kan en taxiresa vara för lång, undrar jag i mitt stilla sinne?

Eller då, om det regnar: oh, very bad weather now, 500 bath! What? Varför i h-e skulle vädret påverka priset? Möjligtvis för att det innebär mindre tid för chauffören att sova i baksätet på taxin...

Återigen hjälper det med lite thai till chauffören, men det förbättrar inte deras inställning till sina kunder, det verkar helt enkelt alltid vara jävligt jobbigt att vara taxichaffis i Bangkok, och många gånger en tung belastning att få in folk i taxin. Inte alltid, för det finns såklart trevliga chaufförer här i stan också. Men det är mer sällan jag stöter på dom.



(musikalisk katatrof, men innehållet ligger hyfsat nära sanningen...)

Hejdå Samet!


Jag vet, det är sådär irriterande soligt och blått, särskilt om man sitter i höstkalla Sverige och läser det här. Men hursomhaver, nu säger jag och Towe bye bye till Koh Samet. Go before its too late, som nån vis person sa.

lördag 3 oktober 2009

Hej Samet!


Regnvädren sveper in över Thailand, men jag och Towe har lämnat huvudstaden och chansat på att vädret är bättre på Koh Samet. Hittills har vi haft tur. Som allt annat senaste tiden blir det sista besöket på ett bra tag, så vi sticker fötterna i sanden och gör ingenting ett par dar. Tar en promenad på stranden i månskenet. Kollar på vågorna. Köper en sarong på sin höjd. Sabai dee, helt enkelt.

torsdag 1 oktober 2009

Regnet det bara öser ner

Kungen är frisk rapporterar thailändska medier! Leve kung Bhumibol! Nationen kan andas ut. I övrigt regnar det för närvarande nonstop, Ketsana har omvandlats från tyfon till massivt regnoväder, men vad gör väl det?

onsdag 30 september 2009

Lugnet före Ketsana

Tyfonen Ketsana, som dödat minst 240 människor i Filippinerna och gjort hundratusentals hemlösa i Vietnam är nu på väg mot Thailand, den väntas dra in över nordöstra delen av Thailand (Isaan) under dagen. Militären är i beredskap och har förberett trupper och förnödenheter i 19 provinser. Ingen aning om det kommer drabba Bangkok eller ej, men det lär vi märka...

tisdag 29 september 2009

Kommunikation på arbetet

Kommunikation mellan mig och anställde S på msn (han jobbar hemifrån). Jag har försökt få tag på S ett antal gånger under morgonen via hans mobil utan framgång. Till slut dyker S upp på msn.

S says: hi mikael
Mikael says: hi
i cant reach your mobile phone, is it working?
S says: yes!
Mikael says: strange, no answer when i call you…
S says: I don't know
Mikael says: do you only use one number?
S says: I have 2 mobile number

Små, små droppar som urholkar stenen och tär på tålamodet. Det föll aldrig gode S in att berätta att han har två telefonnummer? Thailand i ett nötskal. Inte tänka framåt, bara tänka nu. Love it or hate it.

måndag 28 september 2009

klassikern: skräddaren


Det är väl närmast givet att då och då beställa lite skräddarsytt om man bor i Thailand, jag har dock varit extremt lat när det gäller detta senaste året. Men i Chiang Mai tog jag mig i kragen och Hong Kong tailors (en ren chansning) gav mig ett "very good price" i lördags. Inga kostymer, det litade jag inte på att de kunde prestera, men väl 3 skjortor och ett par shorts. Vi får väl se hur det håller.

I övrigt är det nu bye bye Chiang Mai på ett bra tag. Jag ska inte tjata mer om den stan, du vet redan vad som gäller där.

söndag 27 september 2009

funderingar söndag morgon

Internet har ju varit lite svajigt i vårt hus senaste månaden, och det är ju märkligt att det fungerar perfekt på alla andra platser och länder jag kommer till, utom just i vårt hus. Jag påpekade lite lakoniskt detta för vår chefsreceptionist hemma (hon har såklart 3 assistenter, thai style, klagomål går ofta i ordningen 2a assistent- 1a assistent- manager, men nu gick jag direkt till källan, så att säga). Jag tror dock jag låter bli att göra det igen, hon blev enormt förnärmad när jag påpekade detta uppenbara faktum och ville inte alls kännas vid att det deras "it-tekniker" som var okunnig, utan självklart var det min dators fel. Trots att det fungerar överallt annars. Jag har haft många roliga diskussioner med denna dam och jag tror vår relation närmast kan beskrivas som krystad, det vilar ett milt hat i hennes ögon när våra blickar möts.

Hursomhelst, här på Centara i Chiang Mai fungerar det utmärkt och det gör bloggandet lite lättare. Igår kväll tokshoppade vi inredning på love to hate natt-bazaaren, idag drar vi till herr skräddare.

Jag kan övrigt meddela att kung Bhumibol ligger på sjukhuset. Han kommer dock snart tillfriskna, enligt officiella uttalanden. En webbsida kommer även lanseras där thailändare kan önska kungen ett snart tillfrisknande, jag kommer självklart länka till den så fort den är publicerad. Och kom ihåg, vi nämner inte det onämnbara. Länge leve konungen.

lördag 26 september 2009

Uppe i norr


Ja, den här gamla klassikern, templet uppe på Doi Suthep, får symbolisera helgens resmål, Chiang Mai. Mycket sannolikt att detta blir det sista besöket på ett bra tag i Chiang Mai för övrigt, så det blir något av en nostalgitripp för mig och Towe. Och varje gång jag kommer hit tänker jag att detta är en grymt fin stad. Jag kan inte säga det för många gånger: missa inte denna del av Thailand!

onsdag 23 september 2009

Chiang Mai


Är du i Thailand råder jag dig att inte missa denna stad, eller denna del av Thailand överhuvudtaget. Chiang Mai har fortfarande en stilla charm, trots att trekkingboomen i norra Thailand skapat en hysterisk villervalla av trekking-agencys inne i stan och bergen utanför staden stundtals är mer turist-täta än MBK söndag eftermiddag.

Det fantastiska är att alla dessa trekking-turister träffar på Akhor, Hmong, Lisu eller nåt annat bergsfolk som ser en vit människa för första gången i sitt liv, varje timme, varje dag, året runt. Att turistgrupperna avlöser varandra inne i byarna är det ingen som vet och alla åker därifrån med glada miner och en exotisk, för att inte säga unik, upplevelse rikare. Det är väl illusionen som säljer gissar jag.

Hursomhelst, om du struntar i ovanstående och itället tar en sväng ut på landet eller upp på Doi Suthep (”footsteps of Himalaya”, högsta toppen är 1685 m) har du förhoppningsvis en riktigt fin upplevlese framör dig. Hyr en motorcykel och tuffa runt, det är enklare än du tror, och du kommer få se betydligt mer av Thailand än du gör när du springer runt med en trekking-grupp. Se till att ha ordentligt med bensin i tanken bara, du vill inte bli fast ute på vischan med tom tank, och glöm inte heller en hundring eller två till poliskonstaplarna som kan få för sig att stoppa dig när du bryter mot någon nyuppfunnen trafikregel.

Annars finns det en uppsjö av gamla fina tempel och gallerier i stan, och Nimmanhemin Road med drösvis av caféer och inredningsbutiker. Chiang Mai lider i dagarna rätt hårt av att Thailand tappar turister, så det är även möjligt att få till en hel del bra priser på boende. Stan är för övrigt betydligt svalare att vistas i jämfört med Bangkok, under cold season kan temreraturen nattetid närma sig noll-sträcket i denna del av landet, och bara det kan ju vara en upplevelse. Så, styr kosan norrut om du kommer till Thailand, är mitt stalltips.

Mysteriet Khao San Road

Mången turist har råkat ut för mindre pålitliga thailändare under sin vistelse i det sk land of smiles, otaliga är de historier om thailändare som dragit lättlurade västerlänningar vid den berömda näsan. Ibland får dock dessa turister helt enkelt skylla dig själva. Bosätter du dig exempelvis vid Khao San Road när du är i Bangkok har jag ingen som helst sympati för dig om du blir blåst eller din väska helt plötsligt är ”borta” när du kliver av bussen som utgick från Khao San road. Du ber om trubbel om du överhuvudtaget har nånting att göra med en tour agency som utgår därifrån, och detta är omnämnt i varenda guidebok som någonsin producerats om Thailand. Ändå väljer Thailandsbesökare att fortsätta åka till den där förbannade gatstumpen, vilket är ett stort mysterium för mig.

Om du nu lyckats missa det får du det svart på vitt här: radera Khao San Road ur ditt minne. Den har ingenting med Thailand att göra. Det är som vilken shoppinggata som helst, samma etno-chica hantverk, neonskyltar, dreads, burger king, hennatatueringar, starbucks och kebab som du hittar på varenda jävla turistgata i hela världen, dessutom ligger gatan sjukligt långt bort från resten av det som kan vara intressant för en turist i Bangkok. Gatan lever väl fortfarande på att den blev omnämnd i boken the Beach, som skrevs 1996... dvs för 13 år sen. Thailand då har ingenting att göra med Thailand idag att göra. Men backpacker-hypen står sig.

Frågan är: tror folk fortfarande att de ska träffa på en speedad yber-backpacker med en hemlig karta som visar vägen till den där mytomspunna, orörda ön där de kan röka gräs och pilla sig i naveln hela dagarna? Har de missat att Thailand numera är exploaterat in absurdum? Det finns ytterst lite som är unikt kvar i the land of smiles och ska du hitta det kan jag ge dig ett tips: du hittar det inte på Khao San Road.

Jag ska också ge ett tips som väl borde vara allmänt känt vid det här laget: vill du åka buss från Bangkok gör du det från någon av stadens riktiga bussterminaler, exempelvis Ekamai eller Mo Chit. Det är billigare, enklare och betydligt säkrare att ta bussen från Khao San Road. Det finns ingen som helst anledning att åka buss från Khao San Road om du inte har en förkärlek för att bli blåst hela vägen till försäkringsbolaget. Nu vet du det.

torsdag 17 september 2009

Tillbaka i Krung Thep

Dåså, då tror jag ni fått en hyfsad bild av Taiwan. Vill du se ännu mer av Taiwan kan du kolla in Towes inlägg här och här och här och här. Som ni kanske förstått rockar Taiwan resten av Asien, så: ska du till Asien, skit i trötta Thailand och åk till Taiwan istället.

Hursomhelst, nu är det trots allt i Land of smiles jag har mitt hem, så följdaktligen blir det nu Thailand som står på programmet. Det blir ett par till resor närmsta veckorna, men de kommer ske inrikes. Efter det blir det långresa igen...

Taiwan del 5: avslutning