lördag 19 april 2008
måndag 14 april 2008
Bangkok, måndag
Bangkok, söndag del II

Såhär ser det ut utanför lägenheten där jag bor, på väg till BTS:en (skytrainet). En vanlig soi (sidogata), inget mer med det. Men igår, idag och imorgon är en promenad genom dessa gränder som att smyga genom ett fientligt territorium eller nåt. Varsomhelst kan det stå ett gäng thai som ivrigt väntar på att få dränka dig i vatten eller välsigna dig med ett fint mjöl som smetas över kroppen.
Igår hoppade jag och T upp på en motorcykeltaxi i hopp om att klara oss någorlunda torrskodda genom gränderna. Jag skrek ”go, go go” och ”faster” eller ”watch out” när chauffören kryssade mellan vattenslangar och hinkar som kastades mot oss från alla håll. Vi klarade oss hysat torra fram till BTS:en.
Stan var fylld av vattenpistoler och en genomdränkt befolkning. Kanske att trafiken var lite lugnare och trängseln lite mindre. Det är trots allt semestervecka i Thailand. Men även inne på varuhusen, som MBK tex, var det fullt ös på vattenkriget.
När vi väl kom hem många timmar senare hade det iaf lugnat ner sig lite. Jag klarade mig hela vägen hem utan att bli blöt, dvs, nästan. När vi vikit in på gatan på bilden slappnande jag av och vips: ”plask”. Från ingenstans smög en thailändare fram och dränkte mig med ett glatt leende och ett ”happy new year”. Till saken hör ju att det här vattenkastandet från början är en slags religiös välsignelse, så ett korrekt svar när man står där genomdränkt är alltså ”tack”. Inte första ordet jag tänkte på, he.
söndag 13 april 2008
lördag 12 april 2008
Tipsa om Thailand: fosterlandskärlek

Vare sig du är på bio, på skytrainet, i ett flashigt köpcenter eller på en sketen liten nudelrestaurang upplever du det: Thailändarnas förbehållslösa kärlek till sin kung Bhumibol.
Det är bilder på kungen i alla storlekar, tröjor i gult på kungens veckodag och framförallt- nationalsången. Och jag vet inte vad det är, men när jag är på bio och hela salongen ställer sig upp rakryggat under tiden nationalsången spelas får jag en sån där märklig klump i magen. Jag vet inte om det är nostalgi, fosterlandskärlek (?) eller bara skräckblandad fascination över att leva bland en befolkning av flaggviftande kungafetischister. Märkligt är det.
Koh Samet
Och just det, jag är tillbaka i Bangkok alltså. Koh Samet var en fin liten ö, inte helt otippat med en majoritet av svenska turister. Inte speciellt märkligt egentligen med tanke på att över 500 000 svenskar åker hit varje år. Men vill du ha vita stränder, middagar på stranden, salt hav och nära till Bangkok är det perfekt. Genomsnittlig Thailändsk semesterö, för att sammanfatta det hela. Avtrubbad, vem, jag?
Song Kran

Hej. Den här bloggen för en tynande tillvaro just nu... jag skyller på att Bangkok är så vansinnigt, löjligt hett just nu. Framförallt är det enormt fuktigt, det är liksom som att vandra omkring i en ångbastu. Hjärnan upphör att fungera. Men nu, i skrivande stund, regnar det äntligen. Ett rejält monsunregn som förhoppningsvis gör luften lite lättare att andas här.
Nu är det dags för asiaterna att fira nyår, Song Kran. För den som inte har koll på det kan jag meddela att det är en 3-5 (beroende på var du befinner dig) dagar lång orgie i vattenkrig och alkohol (det är tillåtet att kasta vatten på allt och alla). Thailändarna klär upp sig i sina finaste Song Kran-skjortor och super sig igenom dagarna. Förra året firade jag Song Kran i Lao PDR men i år kanske jag kan få chansen att pricka en korrumperad polis med min vattenpistol... Väl vald tidpunkt för nyår huromhelst, ingen blir väl ledsen över att få en hink kallt vatten över sig när det är 45 grader varmt...
onsdag 2 april 2008
Resa/ Koh Samet
Tipsa om Bangkok: ananas
Chiang Mai/bilder
Fotojournalistik/ Chiang Mai:

Ankomst i ett öde Chiang Mai tisdag morgon



Chinatown/Warrorot market/Khaw soi/kidsen badar i vallgraven



Chiang Mai-resan kan för övrigt sammanfattas såhär:
det kändes jävligt kul att komma tilllbaka och Chiang Mai var sig likt. Vi hann med en extremt kompirmerad version av livet där under de 6 dagar vi stannade: hänga i tempel, texmex på Miguels, chang på Darets, buckets på Roof Top, träffa Linnea, springa runt på diverse marknader, en del häng vid poolen på Lai Thai GH där vi bodde och såklart hyra en motorcykel. Jag kände för övrigt igen en hel del av folket i stan och servitören på Darets kände igen mig och Towe...
När det gäller Sombat Tours bussar så höll de klassen big time, de var ännu kitchigare denna gång och de har dessutom uppgraderat sin buss-flotta till nya avancerade modeller. Men de kör fortfarande hårt på karaoke-dvds (samt den där obegripliga talkshowen ledd av en thai-kines i glasögon) och konstant suply med te/kaffe/kakor/vatten och mat till sina gäster. Ett bussbolag av rang haha.

Ankomst i ett öde Chiang Mai tisdag morgon



Chinatown/Warrorot market/Khaw soi/kidsen badar i vallgraven



Chiang Mai-resan kan för övrigt sammanfattas såhär:
det kändes jävligt kul att komma tilllbaka och Chiang Mai var sig likt. Vi hann med en extremt kompirmerad version av livet där under de 6 dagar vi stannade: hänga i tempel, texmex på Miguels, chang på Darets, buckets på Roof Top, träffa Linnea, springa runt på diverse marknader, en del häng vid poolen på Lai Thai GH där vi bodde och såklart hyra en motorcykel. Jag kände för övrigt igen en hel del av folket i stan och servitören på Darets kände igen mig och Towe...
När det gäller Sombat Tours bussar så höll de klassen big time, de var ännu kitchigare denna gång och de har dessutom uppgraderat sin buss-flotta till nya avancerade modeller. Men de kör fortfarande hårt på karaoke-dvds (samt den där obegripliga talkshowen ledd av en thai-kines i glasögon) och konstant suply med te/kaffe/kakor/vatten och mat till sina gäster. Ett bussbolag av rang haha.
tisdag 1 april 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)












