tisdag 31 mars 2009

Du sköna nya värld
















Snaran dras åt. Din individuella frihet minskar, och staten trappar upp. Konsekvenserna av de lagar som träder i kraft from 1 april kan du fördjupa dig i här. Det skulle kunna vara ett makabert aprilskämt men är tyvärr sanningen. Jag hoppas du inser att det inte handlar om fildelning, det handlar om din integritet- och frihet.

Om du fortfarande har ögon att se med, använd dom.

Lästips, 1 april: Orwell och Huxley. Läs dom, om du inte gjort det. Om du redan läst dom, läs dom igen. En fin inkörsport till ett eget tänkande. Så länge det är tillåtet.

Åter till bloggen

Det har varit tyst ett tag här, ett sk blogguppehåll. Det har till stor del att göra med omstruktureringar på firman, för att tala rövarspråk. Vad det betyder i verkligheten kan du nog räkna ut om du sätter in det hela i rådande ekonomiska situation världen över. För min del betyder det ingen större förändring, men ett antal thailändare hos oss får se sig om efter nya jobb. Så kan det gå.

Mer positivt är att ett par besök väntar, först Tom från UK, sen föräldrar från Sverige. April öppnar för övrigt starkt med ett antal thailändska helgdagar och såklart Song Kran, då jag kommer fly Bangkok och låsa in mig på ett hotell, långt bort från all vattenkalabalik. 

För övrigt är jag lyckligt lottad med en omtänksam flickvän som tog in mig på ett mycket trevligt hotell i helgen, när jag var helt slut efter långa kvällar med jobbet. Pigg och kry igen, med andra ord.

Chinatown, en helg i mars

Som den kulturhistoriska nörd jag är kunde jag inte låta bli att plåta lite fasader när jag var i Chinatown sist (och hittade krokodiltemplet). Således, här får du en bild av centrala Bangkok som det en gång såg ut, när kolonialmakterna slogs om världsherravälde och handelskompanier uppförde byggnader i städer världen över. 

Hade detta varit Stockholm hade husen varit mycket dyra, pietetsfullt renoverade och bebodda av skönhetsråd och kulturmaffia. Här faller de istället sakta men säkert samman. Det har också sin charm.






måndag 23 mars 2009

Valresultat

Dags att presentera resultatet av omröstningen, frågan var om bisvärmen i trädet utanför mitt fönster stannar eller ej.

28 % (14 + 14) gissade på att svärmen skulle dra under helgen, medan en överväldigande majoritet, 51 %, gissade att den skulle bli bortjagad av portvakten under fredagen. Ett mindre antal, 21 % gissade att de skulle stanna, och det var alltså den korrekta gissningen. 

Bina är kvar och jag antar att de nu är upptagna med att bygga bo inuti trädet. En som är glad för det är iallafall ödlan med blått huvud, som med jämna mellanrum slinker förbi svärmen för ett skrovmål. Ekosystem in action. Thailand är fantastiskt.

söndag 22 mars 2009

Göra i Bangkok #1

















Från och med idag söndag bockar jag av min nykomponerade lista på saker att göra i City of Angels, alltså saker som jag inte gjort än. Listan ser ut som följer:
  1. Gokart
  2. Thaiboxning 
  3. Paintball
  4. Skjutbana
Först ut alltså gokart. Tillsammans med kollegorna L, A och hans tjej P drog jag iväg till RCA och världens största inomhusbana (?) för detta ändamål. Jag har inte kört gokart på drygt 10 år och då i nån form av firmasammanhang om jag inte minns fel. Jag vill också minnas att banan (detta var i Sverige bör tilläggas) hade rigorösa säkerhetsregler och att alla förare hade både löjlig overall, 4-punktsbälten och hjälm, och jag tror även bilarnas motorer var strypta till runt 40 km/h. Typ.

Bangkokbanan var aningen större än den jag prövade i Sverige. 3 olika typer av motorer gick att välja mellan, med maxhastighet 25, 45 eller 60 km/h. Som relativt oerfarna i denna gren valde vi mellanvarianten som alltså toppade på 45 km/h. På sedvanligt thailändskt manér fanns inga säkerhetsbälten i bilarna, dräkter var inte heller det aktuellt. Men hjälmar fick vi. Efter en kort introduktion (gas, broms, ratt) var det bara att hoppa i bilen, rulla ut och dundra på i ett 8 minuter långt heat, vilket blev drygt 16 varv. Ett heat kostade för övrigt 420 thb och det gav en fin adrenalinkick. 

Så, punkt 1 är nu avklarad. Jag har en stark känsla av att punkt 2 och 3 kommer innebära betydligt mer smärta.

Hur det gick? Hmm. Jag snitt-varvade på 37.03, vinnaren på 35.06. Men nästa helg blir det ett nytt race...

Jo dom är kvar idag också
















Den här bisvärmen fascinerar mig. Framförallt hur de håller samman själva organismen. Hela svärmen verkar på något sätt mot tyngdlagen, bara genom att sitta som de gör. Och jag skulle gärna se hur det ser ut när de ger sig iväg (om...), hur de koordinerar alltihopa. Vi får se vad som händer under dagen, men det lutar ju åt att de 21% som hittills röstat på bosättning i träd har rätt.

Själv ska jag nu snart dra iväg och köra lite gokart på RCA Plaza, där det enligt ryktet ska ligga världens största inomhusbana. Bör ju såklart utforskas.

lördag 21 mars 2009

Min zoologiska trädgård


















Så här ser det ut utanför mitt fönster lördag morgon. Regnet vräker ner som det bara kan göra i Bangkok och en förvirrad ödla har fått så mycket vatten på sitt huvud att det blivit blått. Och bisvärmen, den är som du ser helt oberörd av både vind och vatten. Det lutar alltså åt alternativ nr 4 i omröstningen. Bina verkar nämligen väldigt hemmastadda i trädet numera.

onsdag 18 mars 2009

På tunnelbanan


















Istället för varningsskyltar med sterila streckgubbar: dramatisk manga-action. Det gör tunnelbaneresan lite, lite roligare.

Status för bina

Jag kan meddela att bisvärmen fortfarande hänger stadigt på grenen, trots att Bangkok imorse härjades av både skyfall, åska och hårda vindar. De visar faktiskt inte några som helst tecken på att ge sig av. Men fortsätt att gissa här till höger, det kan ju bli hur spännande som helst detta.

tisdag 17 mars 2009

Svärmeri



















Du tittar på en svärm med bin som slagit sig ner ett par meter från mitt sovrumsfönster. Om du inte vet hur det går till när bin svärmar är det alltså en större del av ett bisamhälle som beger sig iväg på jakt efter en ny bostad och då antar denna form av myllrande organism. Så länge de hänger där de gör är det inget större problem. Bin svärmar och de råkade svärma till min inbjudande trädgård denna gång.

Frågan är hur länge de stannar. De kom i söndags. Jag och Towe har slagit vad och gissar att de drar vidare kommande helg. Gissa du också här till höger.

måndag 16 mars 2009

Det skulle allt smaka det, i ett nunnekloster!



















Jag var ute och spatserade i Chinatown igår och slank in i ett tempel som jag ibland gör när jag får panik på den här tokstaden och klev alltså in i ett högst ordinärt tempel med sedvanligt buddhistiskt lullull av typen ovan. Men sedan reste sig ett mystiskt berg i ena hörnet av tempelområdet. Eller kanske inte berg, mer kulle, men du fattar poängen. Jag gick runt berget och där, bakom en svajig stenmur, låg dessa krabater.
































Hade det varit en djurpark hade det antagligen funnits både höga stängsel och vakter, men här kunde jag göra en Mattias Klum och trycka upp objektivet i ansiktet på herr krokodil. Inte en munk i sikte. Det var jag och Jurassic Park och jag antar att det var upp till ens karma och man överlevde eller ej. Jag kan för övrigt meddela att 300 kg krokodil i 35 graders solsken inte är en doft av rosenbädd...
















Ps. Om du kan listan ut varifrån rubriken till detta inlägg kommer ska jag tala om var krokodiltemplet finns. Spänningen är olidlig...

söndag 15 mars 2009

En (var)dag i Bangkok

Jag anar att du vill se lite bilder från den ack så exotiska tillvaron här i Ciy of Angels, så varsågod, här kommer min dag från det att jag lämnat mitt hus arla morgon tills jag om aftonen beger mig hemåt.
















Dagen börjar med motorcykelkillen som kör mig till tunnelbanan genom trängseln i gränderna.




















Och efter tunnelbaneresan väntar en kort promenad genom mer trafik, avgaser och smog. Ingen mer analys av det. Jag förnekar hälsoaspekterna, det är lättare så.



































Inpassering till kontoret, high tech så det förslår med "storebror-ser-dig"-vänlig fingerprintscanner.


















Efter ett par timmars jobb är det dags att besöka apelsinjuice-tjejen nere på gatan utanför kontoret.


















Sen är det åter dags för en promenad ut i hettan...


















...och lunch på "riverside". Hans majestät vakar över tidens gång.


















Eftermiddag, ja du hajar själv att då är det latte-damen nere i lobbyn som gäller. Förträfflig latte för det facila priset av 25 Baht.


















Så småningom, hemåt. Trottoaren utanför kontoret har då förvandlats till marknad och jag avrundar den här dagen med mega-klassikern tom kha gai hemma i soffan (ja, jag har homestylat bilden lite).


















Så, nu vet du lite mer än du gjorde alldeles nyss. Trevlig söndag.

lördag 14 mars 2009

"Sorry for inconvenience"


















Har du någon gång bott i ett hus där det byggs en pool på taket? Nej, trodde väl det. Så är dock fallet i mitt hus. Det ska bli en ny pool här, vilket är bra för då slipper jag ansträngningen att gå mellan två hus för att fördriva tiden vid poolen. Men själva poolbygget är en historia i sig. I flera veckors tid har jag nu vaknat upp av att huset liksom skakar i sina grundvalar. Tänk dig att du dunkar ner en spik i en bräda. Brädan motsvarar taket på mitt hus, och kraften från hammaren genomströmmar allt och alla därunder. Ungefär så. Parallellen till jordbävning är inte långt borta. 

Först visste jag inte vad det var som pågick, efter tillräckligt lång tid i det här landet har jag slutat ifrågasätta vissa saker och konstaterar bara faktum– "oj nu skakar hela huset igen". Men nu har management alltså informerat om att det är poolbygge på gång, och att det snart är avslutat, dessutom.

Idag är vattnet avstängt under ett par timmar medan det installeras ett nytt filter i poolen, och husets management "are anticipating for repairing cause advantage for our entire guest", hur jag nu ska tolka det. Men bara dom bygger klart poolen är jag nöjd. Nu ska jag gå över till poolen i andra huset, för kanske sista gången. Förhoppningsvis står mitt hus kvar när jag är tillbaka.

fredag 13 mars 2009

Visuell utflykt

Ibland känner jag, fan, Sverige, det är ändå rätt fint. Och då tittar jag in här

Väljer en vy. Kollar in en älg live, eller en pingvin. Eller utsikten från katarina-hissen. Vi kan kalla det min Sverige-abstinenens-terapi. Om vi bortser från det uppenbara, att vi sakta vänjer oss vid att ha kameror runt omkring oss i alla lägen, är det en fin liten utflykt. Soluppgången vid Riksgränsen är sjukt vacker.

onsdag 11 mars 2009

Det tropiska sömnproblemet

Sova. Då uppstår problemet. AC på eller AC av. Det är bryderiet. Är den på blir det snabbt väldigt kyligt i rummet. Och den bullrar, ett monotomt surrande. Är den av blir det varmt i den tropiska natten, men ack så tyst istället. Det finns inget mellanting, på eller av. Livet är hårt.

söndag 8 mars 2009

[ko-ay]


















RIP, min kära Sony-Ericsson. Den är totalpaj. Jävla skit! Jag blev tvungen att skaffa mig en ny telefon idag, och köpte den billigaste jag kunde hitta, en Nokia... 1200. I väntan på I-phonen. Nu laddar den och jag hoppas den kommer fungera. 1200 Baht på MBK var ändå ett överkomligt pris. Men alla telefonnummer är borta och det är ju sjukt jobbigt. Jag funderar nu på om jag skrivit upp dom någonstans. Men om jag inte hör av mig på ett tag vet du varför. Men jag har samma thainummer som tidigare, så för att underlätta min tillvaro kan du messa mig, så får jag tillbaka en del nummer iallafall. 

Hur var det nu, där spriten går in hoppar Micke i poolen med mobilen i fickan. Jag säger då det...

[ko-ay]? = Kuk. Sammanfattar det hela på ett bra sätt.

Tvåa i söderläge, del II

Lägenheten, en söndagmorgon i mars.


















Sovrummet, Towe bloggar och jag förevigar.

















Vardagsrummet, som det heter på svenska.  

















Köket, som är ungefär lika stort som alla kök i en etta eller tvåa i Stockholm. Men det enda jag lagar där är frukost. Knappt. Det finns ju frukost på café också. 

















Trädgården. Fontänerna skvalpar och skvalar förföriskt dygnet runt. Hela stället omges sen av en mur och vi har något så fantastiskt som en portvakt, dygnet runt (varför togs det bort i Sverige?). På dagen en äldre dam, på natten en ung herre beväpnad med batong.

Det var allt för denna gången. Nu ska jag in till stan. Försöka få igång min mobil igen. En vecka utan mobil gör att jag börjar känna mig socialt handikappad. I värsta fall måste jag köpa en ny. Jag försöker undvika det i det längsta, men om det blir ny mobil blir det en I-phone. Men jag är inte helt övertygad om det kloka i att köpa den i Bangkok. 

lördag 7 mars 2009

Helgnöjen

















Jag sitter och diskuterar över en lunch med min svenske kollega A vad som finns att göra i Bangkok, om du inte vill besöka horhusen, och du har sett och gjort det mesta övriga som staden har att erbjuda. 

Vi spånar. Klättrerväggar finns det. Visst, det kan man göra. Vad mer? Åka till havet och fiska, absolut. Dra upp ett par hajar, lite Hemingway sådär. Sen finns thai-boxningen, självklart. Det ska vi göra, har bara varit för lata för att orka ta tag i det. Skjutbana kan man åka till också. Gå loss med allehanda automatvapen och känna sig som i lumpen igen. Bra macho-poäng där.

I samband med skjutbane-diskussionen berättar A något jag inte visste. I Kambodja kan du också åka till en skjutbana. Och skjuta med bazooka. På en levande ko. Ett skott + en ko kostar 1000 USD, typ. Tycker du det är för magstarkt kan du gå loss med en automatkarbin på ett gäng kycklingar istället. 

Den här världsdelen är surrealistisk på många sätt. Inga etiska råd som sätter P för idéer. Allt tillåtet. Jag känner att jag bara skrapat på ytan än så länge. Det finns ett gigantiskt isberg med bisarra helgnöjen som ligger och väntar. Jag tror dock jag nöjer mig med fisket tills vidare. 

Censur, fisksås och könsbyten

Sitter och läser Bangkok Post (en tidning full av lögner, eftersom allt som skrivs måste följa censurreglerna) medan jag väntar på att min mat ska bli klar nere på Cafe 22. En annons fångar min uppmärksamhet. Sexchange, 1625 US Dollars. Bara sådär. Kliv in som en man och kom ut som en kvinna. Vilken chock det skulle kunna bli, en sen kväll efter ett par flaskor whiskey. Ta "tatuera sig på fyllan"-grejen ett steg längre. 

En sak har jag lärt mig om Bangkok Post. Det mest märkliga artiklarna i tidningen är nästan alltid sanna. Antagligen för att journalisterna iallafall ska kunna skriva några artiklar som slinker igenom censurnätet. Så de slipper känna sig totalt berövade sin journalistiska heder. Allt som inte berör monarkin i negativa ordalag eller Thailands utveckling i ett större perspektiv går bra att rapportera om. Självklart heller inga artiklar som syftar till att höja befolkningens allmänna medvetande. Hmm, det låter nästan som de svenska kvällstidningarna det där... 

Hursomhelst, Bangkok Post innehåller alltså de mest märkliga artiklar och vinklade nyheter, jag ska återkomma till det här vid ett senare tillfälle. Idag var det förutom könsbytesannonsen en artikel om fisk-sås. Regeringen ska ut på resa i landet med soldater och poliser i släptåg. De befarar att få både fisksås och ägg kastade på sig från landets upprörda befolkning. De röda och de gula är fortfarande i luven på varandra, även om de håller sig ifrån flygplatserna numera. Och då är fisksås en viktig ingrediens. Som i Thailand i övrigt alltså.

torsdag 5 mars 2009

Tvåa i söderläge

Idag tänkte jag bjuda på lite vyer från min takterass, tagna när stolen står som högst en Bangkokvarm lördag. Det lustiga är att jag aldrig hittar den där lummiga grönskan som syns från taken när jag väl är nere på marken, då är det fanimig bara hus överallt. Det måste vara någon form av kuliss helt enkelt...


onsdag 4 mars 2009

Kunskapsutvidgning

Nu ska jag berätta någonting som du antagligen inte visste. Fråga: vad heter Thailands mest sydliga stad/samhälle. Tänk tänk. Nehej, du kommer inte på det. Okej, jag ger dig svaret då: Betong. 

Är det inte helt makalöst roligt så säg. Man lär sig något nytt varje dag. Livet känns lite bättre nu, eller hur?

tisdag 3 mars 2009

Vem gav mig den här boken?























Jag hittade den i min resväska för några dagar sen. Jag har inget som helst minne av att jag hade den. Förmodligen har det något samband med min födelsedag som jag firade i Sverige...

Hursomhelst, en smått fantastisk upptäckt, nu när jag läst alla böcker som finns i huset. Kan den anonyme givaren ge sig till känna? Och tro inte att jag är otacksam bara för att jag glömt att jag hade den, jag är mer tacksam nu än när jag fick den. 

Jag vet inte om det här är en förbättring

Vattnet har försvunnit från skärmen. Det har slutat knastra när jag leker med batteriet i telefonen. Men batteriet har fått en stor ilsken röd symbol i ena hörnet. Det betyder att telefonen blivit vattenskadad. Som om jag inte visste det.

Jag tror att jag måste ta telefonen till mobilavdelningen på MBK imorn (vån 3). Vet dock inte om jag vågar anförtro den åt hobbyelektrikerna där, men å andra sidan kan det förmodligen inte blir mer skador på den. Spännande detta. 

söndag 1 mars 2009

Det finns hopp för Thailand


















Jag har inte varit helt imponerad av thailändarna de senaste månaderna som du kanske märkt om du följt den här bloggen ett tag. Mycket på grund av att det finns för lite vettiga människor i det här landet och då menar jag både turisterna och thaiarna själva. Men mest är jag bara frustrerad på den allmänt låga intelligensnivån, korruptionen och ineffektiviteten. Men igår tändes mitt hopp lite. Kvällen som sedermera ledde till mobilhaveriet (se förra inlägget) började på en klubb mitt ute i ingenstans utanför Bangkok, dit jag drog med lite folk från jobbet och Towe. 

Där kollade vi in ett gäng liveband, det första hade en massiv uppsättning musiker som fyllde hela scenen, ungefär som Killers på Debaser. De flesta banden lirade förresten Ska också, för att göra parallellen ännu bättre. Men det som gladde mig mest här var att det var ett gäng brudar med i banden. Thaibrudar, som spelade instrument och rockade järnet. Det kanske låter långsökt men varför jag ens reagerar på det är för att en sjukt stor procent av alla thaiare gått typ 5 år i skola och knappt kan hitta sitt eget land på kartan. Så när jag nu såg folk med självinsikt och medvetenhet om världen utanför Thailand blev jag glad. Jag är som du förstått svältfödd på detta. 

Jag gjorde det iallafall ordentligt




















Det här är min mobil som följt mig jorden runt nu i 3 år och aldrig strejkat, utan istället trofast hjälpt mig att hålla reda på mig själv under alla tänkbara omständigheter. Den har till och med hjälpt till att förgylla den här bloggen med lite ögonblicksbilder.

Men idag är den tyst och som synes uppdelad i bitar. Söndag morgon vid halv fem-tiden fick den kanske sin dödsstöt när jag av någon outgrundlig anledning fick för mig att hoppa i poolen med mobilen i byxfickan. Förmodligen spelade det in att jag druckit ett par flaskor whiskey strax innan. Och för att försäkra mig om att den verkligen blev helt vattenskadad hoppade jag ner med den i poolen ytterligare en gång sen. 

Jag har försökt få igång den, men den fräser bara ilsket när jag trycker tillbaka batteriet. Ibland tjuter den med ett utdraget ångestskri. Det låter som en dödsrossling. Så nu får den ligga i små små delar och torka och samla kraft. Kanske startar den imorgon. Kanske inte. Jag förbereder mig på det värsta...