lördag 28 januari 2012
Send order to robot
När jag stapplat hem från dagens träningspass var det dags för hela familjen att ta en taxi till veckans mest surrealistiska middag; en robot-restaurang i ett komplex vid namn ”Monopoly Park”. Det är alltså en restaurang där all mat serveras av robotar. Japansk koncept, såklart. Borden på restaurangen är samlade runt en glasgång, där ett par två meter höga robotar i toga respektive samuraj-outfit kör runt metodiskt och serverar mat, dukar av och dukar på. Du beställer maten via en touchscreen-meny, och när du gjort dina val och beställningen är klar är det dags att trycka på knappen ”send order to robot”, vilket genererar att roboten inom kort sätter av mot ditt bord med en bricka i handen. Då och då avbryts dock serveringen och robotarna börjar istället dansa loss till thaidisco i ett par minuter.
Restaurangen är ett många shabu-shabu ställen i Thailand, vilket betyder att du lagar kött i alla dess former själv vid bordet, och kan beställa in i stort sett hur mycket mat du vill under 90 minuter för ett fast pris. Vanligt i asien, jag diggar konceptet grymt mycket, men roboten ger ju det hela en helt ny touch.
Hur som helst, vi fick ett bord, instruerades hur vi skulle beställa, och när jag knåpat ihop vår första beställning och tryckt iväg den till roboten så hände… ingenting. Vi väntade ett par minuter men roboten verkade inte intresserad av vårt bord alls. Den stod provocerande stilla. Tack och lov är mänsklig personal inte helt förpassad till historien ännu, så jag högg tag i en servitris för att kolla läget. Men då visste jag inte hur jag skulle formulera mig riktigt… det är så sällan jag pratar om robotar i tredje person.
”Do you know if the robot got our order? Robot dont seem to work to hard”, blev i alla fall min fråga, servitrisen sa ”moment” och strax efter började vår touchscreen räkna ner från 30 till 0, och snart stod vår alldeles egen robot där med skålar med kött i handen och stora, blå urskuldrande ögon. Därefter hade vi ett mycket fint samarbete med roboten.
Aramis såg mycket fundersam ut under ungefär hela tiden vi var där, hade han varit ett par år äldre hade han gissningsvis vägrat lämna stället. Han fick robotgrillad korv och morötter som han kalasade i sig, jag och Towe körde lchf och fokuserade på kött.
Summering? Jo, stället är värt att besöka. Det är klart du vill bli serverad av en robot?
Sweatlodge
Både jag och Towe gör ett hälso-ryck just nu, och har helt enkelt blivit tokhurtiga. Towe går loss med hemmaträning, jag har hoppat på firmans fotbollslag som kör varje lördag eftermiddag på en plan i norra delen av stan. Andra veckan jag var där idag, och well, att spela sjumanna tre timmar i sträck i världens varmaste huvudstad kan väl liknas vid att köra ett gympass i en bastu. Undrar om jag kommer ha träningsvärk imorn…ha…ha.
fredag 27 januari 2012
torsdag 26 januari 2012
the world wide web
Internet i asien är en historia för sig, det går på halvfart, max, jämfört med Sverige. Exakt varför vet jag inte, men Kina sitter ju som en propp inte alltför långt bort från Thailand.
Och i Thailand har det varit historiskt långsamt när vi tidigare bott här, men nu har det shapat upp sig till en nästan acceptabel hastighet. Jag klockar 4,23 mbps just idag, och jämfört med tidigare boenden här i land of smiles är det rena rama expresståget. Tänk vad tekniken går framåt hörni.
Och i Thailand har det varit historiskt långsamt när vi tidigare bott här, men nu har det shapat upp sig till en nästan acceptabel hastighet. Jag klockar 4,23 mbps just idag, och jämfört med tidigare boenden här i land of smiles är det rena rama expresståget. Tänk vad tekniken går framåt hörni.
onsdag 25 januari 2012
Myror, alltid dessa myror
På något märkligt sätt finns det alltid myror överallt i det här landet. De finns i alla storlekar, men de som jag tänker på just nu är mikroskopiska. Vi pratar 2-3 mm långa, med en förmåga att ta sig in överallt. Rekordet är nog när Towe hittade en myra inuti ett kokt ägg. Att ta sig in i plastförpackningar är därmed en baggis, möjligtvis om vi förvarar dom i frysen kanske. Och slarvar vi med att torka av bordet är det snart en liten myrstig där. Var dom kommer ifrån vet vi inte. Antagligen uppstår de ur ett ingenting.
Men dom gör ingen skada, egentligen. Bits inte alls. Käkar lite smulor (eller ägg då). Kryper omkring lite sådär som myror gör i största allmänhet. Men de luktar i och för sig ruskigt illa om jag av en slump råkar sätta fingret på en. Alltid nåt.
Jag kan ju förstå att det fanns myror i huset, om vi bodde någon annanstans än mitt inne i centrala Bangkok. Men uppenbarligen har dom ett sjuhelvetes sinne för överlevnad. Uppstår ur ingenting och försvinner spårlöst. Det blir väl dom och kackerlackorna som överlever apokalypsen.
Men dom gör ingen skada, egentligen. Bits inte alls. Käkar lite smulor (eller ägg då). Kryper omkring lite sådär som myror gör i största allmänhet. Men de luktar i och för sig ruskigt illa om jag av en slump råkar sätta fingret på en. Alltid nåt.
Jag kan ju förstå att det fanns myror i huset, om vi bodde någon annanstans än mitt inne i centrala Bangkok. Men uppenbarligen har dom ett sjuhelvetes sinne för överlevnad. Uppstår ur ingenting och försvinner spårlöst. Det blir väl dom och kackerlackorna som överlever apokalypsen.
tisdag 24 januari 2012
Hälsans hus
Nu är förra veckans sjukstuga ett minne blott, Aramis är tillbaka i toppform och Towe tränar för fullt och lagar mat som aldrig förr.
I övrigt så kommer vi hålla oss i Bangkok ett par veckor till innan vi ger oss iväg igen. Snart är det vår och då ska vi tillbaka till Sverige, och vi har en hel del vi måste hinna med innan dess…
I övrigt så kommer vi hålla oss i Bangkok ett par veckor till innan vi ger oss iväg igen. Snart är det vår och då ska vi tillbaka till Sverige, och vi har en hel del vi måste hinna med innan dess…
måndag 23 januari 2012
söndag 22 januari 2012
Idag: musik
Idag blir det musik istället för text. Lite klassisk visdom från 90-talet. Blunda, lyssna och tänk. Det hinner du med.
lördag 21 januari 2012
Lördag i Bangkok
Det här är då första helgen sen nån gång i början på december som vi varit själva i Bangkok. Aramis är feberfri men inte riktigt sig själv ännu. Den vanligtvis glada killen får plötsliga gråtattacker som vi inte riktigt vet var dom kommer ifrån. Men han har ju varit hemma i lägenheten hela veckan eftersom han var sjuk, så han kanske helt enkelt är frustrerad över situationen. Vem skulle inte vara det, liksom.
Vi var uppe tidigt imorse i alla fall, som vanligt. Efter en gemensam morgonutflykt till närmaste mataffären (som laddat med diverse läckerheter inför det kinesiska nyåret), så drog jag iväg till norra delen av stan där firman hade internt fotbollsmästerskap.
Väl hemma igen tog vi en sväng till parken runt hörnet där Aramis fick lattja loss till svetten rann. Det är galet fuktigt och varmt i Bangkok för tillfället så du blir svettig bara av att gå utanför dörren. En melonshake rådde bot på det, och efter drickapausen köpte vi med oss ett redigt lass mat hem.
Ganska lugn dag med andra ord, och jag tror att det var precis vad den här familjen behövde idag.
Vi var uppe tidigt imorse i alla fall, som vanligt. Efter en gemensam morgonutflykt till närmaste mataffären (som laddat med diverse läckerheter inför det kinesiska nyåret), så drog jag iväg till norra delen av stan där firman hade internt fotbollsmästerskap.
Väl hemma igen tog vi en sväng till parken runt hörnet där Aramis fick lattja loss till svetten rann. Det är galet fuktigt och varmt i Bangkok för tillfället så du blir svettig bara av att gå utanför dörren. En melonshake rådde bot på det, och efter drickapausen köpte vi med oss ett redigt lass mat hem.
Ganska lugn dag med andra ord, och jag tror att det var precis vad den här familjen behövde idag.
torsdag 19 januari 2012
Ta ett djupt andetag
Det här är dagens luftkvalité-index från Bangkok. Det innebär kortfattat att luften är hyfsat ohälsosam med en nivå på runt 100 av ett värde som kallas PM10. PM10 anger massan av partiklar med en diameter mindre än 10 µm som snurrar runt i luften och eventuellt sen in i din kropp. Ligger värdena över 50 PM10 klassas det som dålig luft och sen ökar det på till 500 PM10 som är klassat som ”hazardous”.
För referens så brukar luftkvalitén i Beijing ligga runt 400-500 (skalan slutar på 500 PM10), och i Stockholm ligger den under 50. Skulle någon ort i Sverige ha Bangkoks värden skulle det bli stor tumult i massmedia (Hornsgatan ligger "högt" med svenska mått,vilket betyder att luften där överskridit 50 PM10 ett antal gånger), för att inte tala om vad som skulle hända om Beijings värden uppmättes.
Här finns mer att läsa för den som vill. Alltid roligt med lite perspektiv på tillvaron.
Jaha, var det på det viset
Nu vet vi vad som hänt med vår lille pöjk. Tror vi i alla fall. Det är den beryktade 3-dagarsfebern som slagit till, och som vi nu ser sista efterslängen av i form av en helt rödprickig Aramis.
Vi är ju fortfarande relativt färska på detta med föräldraskap, så vi har ju inte haft en susning. Vi funderade ju mer åt Malaria-hållet liksom. Lärorik vecka detta.
Nu drar jag oc Towe en unison suck av lättnad och hoppas att vi kan återgå till vår Bangkok-vardag till helgen.
Vi är ju fortfarande relativt färska på detta med föräldraskap, så vi har ju inte haft en susning. Vi funderade ju mer åt Malaria-hållet liksom. Lärorik vecka detta.
Nu drar jag oc Towe en unison suck av lättnad och hoppas att vi kan återgå till vår Bangkok-vardag till helgen.
onsdag 18 januari 2012
Sjukstuga
Det är fortfarande sjukstuga här hemma med febrigt barn. När febern låg stadigt strax under 40 grader igår morse fick vi nog och tog en taxi in till Samitivej-sjukhuset för att få en ordentlig undersökning av Aramis. Efter ett par timmar med prover, väntan, mer prover och kontroller var han undersökt från topp till tå. Doktorn konstaterade att han var nästan helt frisk men hade någon form av infektion. Minsann. Så nu har vi en medicin med icke angenäm smak som vi ska försöka lura i honom under tre dagar, och vi är inte så mycket klokare på vad det är han råkat ut för.
måndag 16 januari 2012
Sjuktransport
Sen eftermiddag rullade vi hemåt mot Bangkok igen, Aramis fortfarande med hög feber. Inte ultimat resläge helt enkelt. Men med mycket möda och stort besvär tog vi oss igenom resan. Knappt. Nu är det vila för alla i den här familjen ett tag.
söndag 15 januari 2012
Ändrade planer
Idag var planen att vi skulle ha lite sightseeing här på Penang, men de planerna blev det intet av med. Aramis fick feber på förmiddagen och den steg som en raket till 39,5. Därför blev det vila på hotellrummet istället resten av dagen. Efter lunch stannade jag med Aramis på rummet medan Towe åkte iväg själv en sväng för lite sightseeing i Georgetown.
Aramis tyckte inte det var speciellt roligt att hänga på hotellrummet, han ville varken sova, äta eller dricka, men vi hade tack och lov packat ner hans favvo-dvd med Spöket Laban, och det blev den stora räddaren i nöden idag. När Towe var tillbaka på hotellet var Aramis lite piggare, så vi tog en sväng ner till stranden igen innan vi gick tillbaka till hotellrummet.
Vi hade stora planer för både lunch och middag idag, men dessa fick vi såklart lägga ner. Vår räddning idag har istället varit att vi har en indisk restaurang tvärs över gatan som lagar mat som får smaklökarna att dansa hula-hula. Till och med Aramis aptit vaknade slutligen till liv och han slukade både tandoori-kyckling, naanbröd och lassi.
Imorgon rullar vi tillbaka till Bangkok igen, förhoppningsvis med en piggare pojke.
Lite bilder har det dock blivit idag, här kommer dom:
Aramis tyckte inte det var speciellt roligt att hänga på hotellrummet, han ville varken sova, äta eller dricka, men vi hade tack och lov packat ner hans favvo-dvd med Spöket Laban, och det blev den stora räddaren i nöden idag. När Towe var tillbaka på hotellet var Aramis lite piggare, så vi tog en sväng ner till stranden igen innan vi gick tillbaka till hotellrummet.
Vi hade stora planer för både lunch och middag idag, men dessa fick vi såklart lägga ner. Vår räddning idag har istället varit att vi har en indisk restaurang tvärs över gatan som lagar mat som får smaklökarna att dansa hula-hula. Till och med Aramis aptit vaknade slutligen till liv och han slukade både tandoori-kyckling, naanbröd och lassi.
Imorgon rullar vi tillbaka till Bangkok igen, förhoppningsvis med en piggare pojke.
Lite bilder har det dock blivit idag, här kommer dom:
lördag 14 januari 2012
Sjyst utsikt från sovrummet
En morgon kan ju börja värre än såhär:
Just nu så ligger Aramis och tar sin middagslur, jag är sovvakt medan Towe tar igen sig på playan.
Det var flera år tusen år sen jag var i Malaysia sist, det var i livet innan vi blev föräldrar, så det ska bli kul att utforska landet ur en småbarnsförälders perspektiv. För synen på vad som är relevant här i livet har ju blivit något förändrat efter att vi fått barn, så att säga.
Just nu så ligger Aramis och tar sin middagslur, jag är sovvakt medan Towe tar igen sig på playan.
Det var flera år tusen år sen jag var i Malaysia sist, det var i livet innan vi blev föräldrar, så det ska bli kul att utforska landet ur en småbarnsförälders perspektiv. För synen på vad som är relevant här i livet har ju blivit något förändrat efter att vi fått barn, så att säga.
fredag 13 januari 2012
En välsignad resa
Då är vi framme i Penang och Malaysia då. Efter lite fikapaus gick vi mot gaten och från det ögonblicket blev resan aningen annorlunda mot vad vi tänkt oss.
På planet hade vi nämligen sällskap av ett fyrtiotal Sikher, som var i färd med att transportera en hel hög med heliga skrifter från Thailand till Malaysia.
De heliga skrifterna, som låg i speciella väskor, bars ombord under unisont mässande och stuvades omsorgsfullt in bland handbagagen invikta i vita dukar. När planet landat väntade både militär, poliser, journalister och ytterligare ett hundratal Sikher för att bevittna denna händelse. Skrifterna bars av planet under fortsatt mässande, och när sista skriften försvann iväg genom tullkontrollen rungade ett hjärtligt ”hurra” över flygplatsen.
Rent konkret innebar detta smärre förseningar och viss turbulens vid på- och avstigning av planet, när processionen i maklig takt skred genom flygplatsen, men jag har å andra sidan sällan känt mig så trygg att flyga fredag den 13 som idag. Mässandet gav liksom en extra dimension till själva resan.
På planet hade vi nämligen sällskap av ett fyrtiotal Sikher, som var i färd med att transportera en hel hög med heliga skrifter från Thailand till Malaysia.
De heliga skrifterna, som låg i speciella väskor, bars ombord under unisont mässande och stuvades omsorgsfullt in bland handbagagen invikta i vita dukar. När planet landat väntade både militär, poliser, journalister och ytterligare ett hundratal Sikher för att bevittna denna händelse. Skrifterna bars av planet under fortsatt mässande, och när sista skriften försvann iväg genom tullkontrollen rungade ett hjärtligt ”hurra” över flygplatsen.
Rent konkret innebar detta smärre förseningar och viss turbulens vid på- och avstigning av planet, när processionen i maklig takt skred genom flygplatsen, men jag har å andra sidan sällan känt mig så trygg att flyga fredag den 13 som idag. Mässandet gav liksom en extra dimension till själva resan.
onsdag 11 januari 2012
Krung Thep
Dåså, sen igår är vi tillbaka i Bangkok igen, och nu är vi plötsligt själva här efter en dryg månads oavbrutna besök, känns mycket märkligt.
Nomader som vi är så åker vi dock iväg redan på fredag igen. Malaysia är resmålet denna gång, och syftet med resan är visum för min familj. Men efter det stannar vi i Bangkok ett par veckor i alla fall.
tisdag 10 januari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






