Myror, alltid dessa myror

På något märkligt sätt finns det alltid myror överallt i det här landet. De finns i alla storlekar, men de som jag tänker på just nu är mikroskopiska. Vi pratar 2-3 mm långa, med en förmåga att ta sig in överallt. Rekordet är nog när Towe hittade en myra inuti ett kokt ägg. Att ta sig in i plastförpackningar är därmed en baggis, möjligtvis om vi förvarar dom i frysen kanske. Och slarvar vi med att torka av bordet är det snart en liten myrstig där. Var dom kommer ifrån vet vi inte. Antagligen uppstår de ur ett ingenting.

Men dom gör ingen skada, egentligen. Bits inte alls. Käkar lite smulor (eller ägg då). Kryper omkring lite sådär som myror gör i största allmänhet. Men de luktar i och för sig ruskigt illa om jag av en slump råkar sätta fingret på en. Alltid nåt.

Jag kan ju förstå att det fanns myror i huset, om vi bodde någon annanstans än mitt inne i centrala Bangkok. Men uppenbarligen har dom ett sjuhelvetes sinne för överlevnad. Uppstår ur ingenting och försvinner spårlöst. Det blir väl dom och kackerlackorna som överlever apokalypsen.