Jag har inte varit helt imponerad av thailändarna de senaste månaderna som du kanske märkt om du följt den här bloggen ett tag. Mycket på grund av att det finns för lite vettiga människor i det här landet och då menar jag både turisterna och thaiarna själva. Men mest är jag bara frustrerad på den allmänt låga intelligensnivån, korruptionen och ineffektiviteten. Men igår tändes mitt hopp lite. Kvällen som sedermera ledde till mobilhaveriet (se förra inlägget) började på en klubb mitt ute i ingenstans utanför Bangkok, dit jag drog med lite folk från jobbet och Towe.
Där kollade vi in ett gäng liveband, det första hade en massiv uppsättning musiker som fyllde hela scenen, ungefär som Killers på Debaser. De flesta banden lirade förresten Ska också, för att göra parallellen ännu bättre. Men det som gladde mig mest här var att det var ett gäng brudar med i banden. Thaibrudar, som spelade instrument och rockade järnet. Det kanske låter långsökt men varför jag ens reagerar på det är för att en sjukt stor procent av alla thaiare gått typ 5 år i skola och knappt kan hitta sitt eget land på kartan. Så när jag nu såg folk med självinsikt och medvetenhet om världen utanför Thailand blev jag glad. Jag är som du förstått svältfödd på detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar