Är du i Thailand råder jag dig att inte missa denna stad, eller denna del av Thailand överhuvudtaget. Chiang Mai har fortfarande en stilla charm, trots att trekkingboomen i norra Thailand skapat en hysterisk villervalla av trekking-agencys inne i stan och bergen utanför staden stundtals är mer turist-täta än MBK söndag eftermiddag.
Det fantastiska är att alla dessa trekking-turister träffar på Akhor, Hmong, Lisu eller nåt annat bergsfolk som ser en vit människa för första gången i sitt liv, varje timme, varje dag, året runt. Att turistgrupperna avlöser varandra inne i byarna är det ingen som vet och alla åker därifrån med glada miner och en exotisk, för att inte säga unik, upplevelse rikare. Det är väl illusionen som säljer gissar jag.
Hursomhelst, om du struntar i ovanstående och itället tar en sväng ut på landet eller upp på Doi Suthep (”footsteps of Himalaya”, högsta toppen är 1685 m) har du förhoppningsvis en riktigt fin upplevlese framör dig. Hyr en motorcykel och tuffa runt, det är enklare än du tror, och du kommer få se betydligt mer av Thailand än du gör när du springer runt med en trekking-grupp. Se till att ha ordentligt med bensin i tanken bara, du vill inte bli fast ute på vischan med tom tank, och glöm inte heller en hundring eller två till poliskonstaplarna som kan få för sig att stoppa dig när du bryter mot någon nyuppfunnen trafikregel.
Annars finns det en uppsjö av gamla fina tempel och gallerier i stan, och Nimmanhemin Road med drösvis av caféer och inredningsbutiker. Chiang Mai lider i dagarna rätt hårt av att Thailand tappar turister, så det är även möjligt att få till en hel del bra priser på boende. Stan är för övrigt betydligt svalare att vistas i jämfört med Bangkok, under cold season kan temreraturen nattetid närma sig noll-sträcket i denna del av landet, och bara det kan ju vara en upplevelse. Så, styr kosan norrut om du kommer till Thailand, är mitt stalltips.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar