Om ett par dagar är det dags för mig att återigen besöka det där förbannade Immigration office. Ni vet, stället där slöa tjänstemän sitter i små bås under sävligt surrande fläktar och i sakta mak stämplar papper efter papper. För att lägga lök på laxen har byråkrati- och inkompetensministeriet beslutat att flytta Immigration office långt utanför stan. Tack! Inte nog med att jag ska sitta och titta på när tjänstemännen med gravallvarlig min stämplar mina papper, jag måste dessutom ägna ett par timmar åt att resa tur och retur. Verkligen tack alltså.
Vad ska jag dit och göra då? Jo, eftersom jag ska flytta hem igen måste jag ”cancel the workpermit”. Och det måste tydligen ske med mig kroppsligen närvarande. Ett fysiskt bevis på att Mikael är Mikael.
Ett mindre komplicerat sätt att lösa det hela på hade ju varit att jag undertecknar ett papper på mitt kontor och skickar det till berörd tjänsteman, men nej, jag ska prompt närvara i egen hög person.
En ännu mer svindlande tanke hade varit att de införde nån form av datasystem för det hela, men det kanske är för futuristiskt. Bäst att ta det säkra före det osäkra och stämpla för hand.
Har jag förresten nämnt att jag var tvungen att skicka in ett gäng foton på mig själv, sittande vid mitt skrivbord på mitt kontor, tillsammans med ett par tusen undertecknade A4-ark där jag vidimerade och bekräftade att jag var jag i all oändlighet, för att jag överhuvudtaget skulle få mitt work permit?
Undrar förresten hur många byråkrater jag har sysselsatt med min pappers-exercis hittills… men jag bidrar i allra högsta grad till att hålla thailändska arbetslösheten nere, alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar