tisdag 27 juli 2010

Gästabud

Framåt tisdagkvällningen kom brorsan och Malin kom förbi med middag och presenter. Aramis var väldigt spänd på innehållet i paketen...


Är det inte konstigt


....att solen skiner i Stockholm, stekhet som vanligt. Typ playa. Men så fort vi lämnar stan mörknar det. I Sala har vi haft regngråa skyar 5 dagar i sträck, igår köpte vi en mössa till Aramis för det blåste kalla vindar från ishavet. Men så fort vi lämnade stan bakom oss vid 1-snåret idag och kom till trakten av Enköping sprack det upp, och solen tittade fram.

Likadant när vi åkte ner till landet, i den tropiska hettan som rådde i mitten på juli. Efter Norrköping mulnade det på och väl framme i de djupa skogarna var de grått och regn. Men se, när vi åter styrde kosan mot Estocolmo, då fan var det åter sol och blå himmel.

Stanna i stan alltså, om vi vill ha sol, verkar vara moder jords lilla hint åt oss.

måndag 26 juli 2010

Kvällsrutiner

Towe ammar Aramis. Tassar sen på tå ut ur sovrummet. Mikael tassar in. Nattar. Sjunger någon trevlig bit. Aramis slocknar motvilligt och sover snart djupt. Jag försöker resa sig ur sängen utan att det knakar. Helst skulle jag i detta läge vilja ha en skylift eller bara levitera bort från sängen helt obemärkt utan risk för att störa det lilla livet, men i brist på sådana faciliteter reser jag mig istället i slow motion, en centimeter i taget. Smyger sedan på indianvis ut ur rummet igen. Sjunker ner i soffan med en bok. Somnar omgående.

Så här såg armen ut


Med gips. Nu är gipset väck och kvar har jag en sladdrig mitella och en ännu sladdrigare högerarm. Nu återstår det spännande att lära sig använda armen igen.

Jag tänkte ju såhär va

…att jag skulle skita i bloggandet (se inlägg nedan). Eventuellt starta en ny blogg med något mer passande tema. Men se, det gick inte. Jag har ju den här bloggen. Ni vet ju adressen. Och ska jag blogga kan jag lika gärna göra det här. Så jag tar tillbaka vad jag sagt och gör om ´et. Hädanefter är det bloggning här som gäller. Med eller utan thai-tema.

Jag kan börja med att berätta att jag brutit armen, om du nu missat det. Smärta o hjärta men jag är en karl och biter ihop. Det som stör mig mest är att jag inte kan hålla i Aramis ordentligt, men va fasen, det ska väl ge sig nån gång och även en bruten arm måste läka.

Det som ändå överskuggar allting är ju att HALLELUJAH FANFARER OCH TRUMPETER jag har fått en SON! Yeah yeah yeah!

Vad nurå?

Nytt utseende? Förklaring komma strax.

lördag 10 juli 2010

Mikael växlar upp en nivå

...och den här bloggen är nu satt på "paus" med en bestämd knapptryckning. Mikael går in i nästa fas av livet. Därmed inte sagt att resandet är över. En gång vagabond, alltid vagabond. Men fler postkoloniala vardagsbetraktelser ur ett postindustriellt perspektiv blir det inte på denna blogg.

"Tack för den här tiden", som det heter så fint :-)


(edit: men man kan ju ändra sig...)