Spädbarnssömn är intressant. På dagarna har Aramis somnat utan några problem och utan att störas om vi spelar musik eller har besök. Han har legat nöjd och småjollrat. Nattsömnen har däremot varit mer problematisk. Vi har såklart haft en rigorös nattningsprocedur. Sjungit, vaggat och vyssjat. Det har tagit runt en halvtimme, och till slut har han somnat. Vaknat till ibland, och då har vi upprepat proceduren, glåmiga och hålögda. Vi har gruvat oss- varför somnar han så enkelt på dan, när det verkar vara så otroligt svårt att sova på kvällen?
Så slog det oss plötsligt. Ska vi pröva att bara lägga honom i sängen, stoppa on honom, och sen låta honom vara? Hmm jo, det vore ju värt ett försök. Ingen blev gladare för denna än idé Aramis, som somnade på 2 minuter och sov 4 timmar i sträck.
Och det är väl inte så konstigt, när jag tänker efter. Pröva själv att sova medan någon envisas med att skaka dig, sjunga och tramsa runt. Inte lätt. "Kan du hålla käften nån gång så jag får sova", liksom. Och nu sovar Aramis gott på kvällarna. Varför krångla till det, när det kan vara så enkelt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar