Aramis är till vår stora glädje sen ett par dagar frisk igen, och allt är som det ska. Eller? Efter sitt tillfriskande har han hamnat i en märklig fas. Kan det vara trotsålder, redan?
Matvägran. Klä på sig-vägran. Borsta tänder-vägran. Leka i sanden-vägran. Ja, i stort sett allt vi företar oss eller föreslår blir till en stor scen, där utgången ganska många gånger är den att vi med milt våld brottas med en storgråtande och vilt sprattlande pojke i famnen.
Således, den fashionabla uppdukningen på bilden här ovan, vs en snart tvåårig grabb i trotsåldern (?), är lite som att skicka in en elefant i den där omtalade porslinsaffären, så att säga. Vi varvar våra tuggor med att rädda porslin, flaskor och glas från att flyga åt alla håll. Kanske bättre att bara mala ner allt till en stor härlig smet och käka med händerna direkt från bordet?
Sätta gränser, läser jag att vi ska göra. Såklart vi gör. Problemet är bara att han skiter fullständigt i regler. Han gör det på sitt sätt, och tar hellre fighten än att vika ner sig. Förvisso en väldigt bra egenskap. Rätt påfrestande ur en förälders perspektiv dock.
2 kommentarer:
Kan bara le, Widar e sån också sen ett tag tillbaka, de kan tydligen komma i tidig mini trots...Vanligast på tidiga, viljestarka barn, som du skriver en bra egenskap, men jisses det är en pärs emellanåt. Märkligt hur många saker man kan vägra, särskilt saker som är bra för en...
Det lär bli en och annan fight framöver :-)
Skicka en kommentar