lördag 7 mars 2009

Censur, fisksås och könsbyten

Sitter och läser Bangkok Post (en tidning full av lögner, eftersom allt som skrivs måste följa censurreglerna) medan jag väntar på att min mat ska bli klar nere på Cafe 22. En annons fångar min uppmärksamhet. Sexchange, 1625 US Dollars. Bara sådär. Kliv in som en man och kom ut som en kvinna. Vilken chock det skulle kunna bli, en sen kväll efter ett par flaskor whiskey. Ta "tatuera sig på fyllan"-grejen ett steg längre. 

En sak har jag lärt mig om Bangkok Post. Det mest märkliga artiklarna i tidningen är nästan alltid sanna. Antagligen för att journalisterna iallafall ska kunna skriva några artiklar som slinker igenom censurnätet. Så de slipper känna sig totalt berövade sin journalistiska heder. Allt som inte berör monarkin i negativa ordalag eller Thailands utveckling i ett större perspektiv går bra att rapportera om. Självklart heller inga artiklar som syftar till att höja befolkningens allmänna medvetande. Hmm, det låter nästan som de svenska kvällstidningarna det där... 

Hursomhelst, Bangkok Post innehåller alltså de mest märkliga artiklar och vinklade nyheter, jag ska återkomma till det här vid ett senare tillfälle. Idag var det förutom könsbytesannonsen en artikel om fisk-sås. Regeringen ska ut på resa i landet med soldater och poliser i släptåg. De befarar att få både fisksås och ägg kastade på sig från landets upprörda befolkning. De röda och de gula är fortfarande i luven på varandra, även om de håller sig ifrån flygplatserna numera. Och då är fisksås en viktig ingrediens. Som i Thailand i övrigt alltså.

torsdag 5 mars 2009

Tvåa i söderläge

Idag tänkte jag bjuda på lite vyer från min takterass, tagna när stolen står som högst en Bangkokvarm lördag. Det lustiga är att jag aldrig hittar den där lummiga grönskan som syns från taken när jag väl är nere på marken, då är det fanimig bara hus överallt. Det måste vara någon form av kuliss helt enkelt...


onsdag 4 mars 2009

Kunskapsutvidgning

Nu ska jag berätta någonting som du antagligen inte visste. Fråga: vad heter Thailands mest sydliga stad/samhälle. Tänk tänk. Nehej, du kommer inte på det. Okej, jag ger dig svaret då: Betong. 

Är det inte helt makalöst roligt så säg. Man lär sig något nytt varje dag. Livet känns lite bättre nu, eller hur?

tisdag 3 mars 2009

Vem gav mig den här boken?























Jag hittade den i min resväska för några dagar sen. Jag har inget som helst minne av att jag hade den. Förmodligen har det något samband med min födelsedag som jag firade i Sverige...

Hursomhelst, en smått fantastisk upptäckt, nu när jag läst alla böcker som finns i huset. Kan den anonyme givaren ge sig till känna? Och tro inte att jag är otacksam bara för att jag glömt att jag hade den, jag är mer tacksam nu än när jag fick den. 

Jag vet inte om det här är en förbättring

Vattnet har försvunnit från skärmen. Det har slutat knastra när jag leker med batteriet i telefonen. Men batteriet har fått en stor ilsken röd symbol i ena hörnet. Det betyder att telefonen blivit vattenskadad. Som om jag inte visste det.

Jag tror att jag måste ta telefonen till mobilavdelningen på MBK imorn (vån 3). Vet dock inte om jag vågar anförtro den åt hobbyelektrikerna där, men å andra sidan kan det förmodligen inte blir mer skador på den. Spännande detta. 

söndag 1 mars 2009

Det finns hopp för Thailand


















Jag har inte varit helt imponerad av thailändarna de senaste månaderna som du kanske märkt om du följt den här bloggen ett tag. Mycket på grund av att det finns för lite vettiga människor i det här landet och då menar jag både turisterna och thaiarna själva. Men mest är jag bara frustrerad på den allmänt låga intelligensnivån, korruptionen och ineffektiviteten. Men igår tändes mitt hopp lite. Kvällen som sedermera ledde till mobilhaveriet (se förra inlägget) började på en klubb mitt ute i ingenstans utanför Bangkok, dit jag drog med lite folk från jobbet och Towe. 

Där kollade vi in ett gäng liveband, det första hade en massiv uppsättning musiker som fyllde hela scenen, ungefär som Killers på Debaser. De flesta banden lirade förresten Ska också, för att göra parallellen ännu bättre. Men det som gladde mig mest här var att det var ett gäng brudar med i banden. Thaibrudar, som spelade instrument och rockade järnet. Det kanske låter långsökt men varför jag ens reagerar på det är för att en sjukt stor procent av alla thaiare gått typ 5 år i skola och knappt kan hitta sitt eget land på kartan. Så när jag nu såg folk med självinsikt och medvetenhet om världen utanför Thailand blev jag glad. Jag är som du förstått svältfödd på detta. 

Jag gjorde det iallafall ordentligt




















Det här är min mobil som följt mig jorden runt nu i 3 år och aldrig strejkat, utan istället trofast hjälpt mig att hålla reda på mig själv under alla tänkbara omständigheter. Den har till och med hjälpt till att förgylla den här bloggen med lite ögonblicksbilder.

Men idag är den tyst och som synes uppdelad i bitar. Söndag morgon vid halv fem-tiden fick den kanske sin dödsstöt när jag av någon outgrundlig anledning fick för mig att hoppa i poolen med mobilen i byxfickan. Förmodligen spelade det in att jag druckit ett par flaskor whiskey strax innan. Och för att försäkra mig om att den verkligen blev helt vattenskadad hoppade jag ner med den i poolen ytterligare en gång sen. 

Jag har försökt få igång den, men den fräser bara ilsket när jag trycker tillbaka batteriet. Ibland tjuter den med ett utdraget ångestskri. Det låter som en dödsrossling. Så nu får den ligga i små små delar och torka och samla kraft. Kanske startar den imorgon. Kanske inte. Jag förbereder mig på det värsta...