lördag 31 oktober 2009

O så var det Halloween

Thailändare tar alla tillfällen som ges att göra vardagen lite roligare, och har därför anammat Halloween med öppna armar.

Som jag skrev förra veckan så är gymmet jag går till numera förvandlat till house of the living dead. När jag kom till gymmet idag, dagen för den stora finalen så att säga, möttes jag av en två meter lång vitsminkad transa med änglavingar på ryggen i receptionen. All övrig personal var sminkade till vampyrer eller häxor, och på dagens dansklass stod 30 thailändare och dansade zombie-dans a la Thriller. Surreal, but nice.


fredag 30 oktober 2009

Jorå, det lyser som det ska

Lite utsikt från mitt fönster såhär en fredagkväll. Ett stenkast från mitt hus har denna massiva byggnad i nån slags orientalisk/spansk stil växt sakta men säkert senaste året. Idag är det uppenbarligen dags att testa om det går att ha alla lampor i huset tända samtidigt.

Å för dig som undrar

så är det ca 2 veckor till jag drar.

torsdag 29 oktober 2009

Dags att lätta


Nu så är det dags att offentliggöra följande nyhet: jag flyttar hem!
Efter 3 år i Chiang Mai, London och Bangkok plus en herrans massa kuskande runt omkring i världen däremellan är det dags för mig att styra kosan norrut. Jag återvänder hem till Stockholm och min och Towes nya lägenhet på söder, och det mina vänner öppnar för ett helt nytt kapitel.

måndag 26 oktober 2009

Chulalongkorn, fd kung, numera Gudom

Apropå kungen och helgdagar, som jag skrev om i fredags. Här hittar du en hyfsad analys av kungens betydelse i land of smiles.

söndag 25 oktober 2009

Lite av en bragd för min del

Jag gillar att laga mat. Fel, jag gillar verkligen att laga mat. Problemet är att jag bor i en serviced apartment, om jag nu ska kalla det för ett problem. Vi kan sortera in det i katerorin expat-problem. Hursomhelst, oftast är det bara jävligt skönt med serviced apartment, men när det kommer till maten uppstår ett problem, eftersom köket/kokvrån här hemma inte är gjort för att jag ska laga mat, och endast hyser en liten kokplatta med klara vibbar av husvagnskök. Minimala möjligheter att uträtta storverk där alltså.

För att ytterligare problematisera det här så bor jag ju i ett land där det väntar käk jag inte sett förut bakom varje gathörn (bokstavligt), så det finns ingen direkt anledning att laga mat. Och sen är det betydligt billigare att käka ute än att laga mat själv, inte bara för neokoloniala västerlänningar som jag själv, utan även thailändarna kör continental style med middagar ute på gatan. Såna är alltså förutsättningarna här i Krung Thep, och när du vet det kan vi gå vidare.

Det som hänt idag är alltså att jag lagat mat. Minestrone-soppa. Receptet blev allt annat än avancerat, 1 påse minestrone-pulver av känt svenskt märke, och sedan kokade jag en bunke pasta till. Mixa ihop och sen klart. Jag vet, inte så sexigt direkt, men det är vad jag kan åstadkomma här hemmavé. Gott var det iallafall. Men nu, snart, blir det ut på stan istället och middag ute, för nu räcker det med matlagning här hemma på ett tag. Gokväll.

Dom andra

I land of smiles är huvuddelen av befolkningen buddhister, inte så konstigt kanske eftersom det handlar om ett östasiatiskt land. Men riktigt så enkelt är det inte, för thailändarna mixar buddhismen med urgammal animism, vilket skapar en helt egen sorts buddhism där inte bara Buddha är viktig, utan där det gäller att tänka på andarna också.

Lite förenklat går det ut på att allting är besjälat, och att det finns andar överallt som man bör se till att hålla sig bundis med. Ungefär som vi har gårdstomten, näcken och skogsrået i norden, tvetydiga varelser som inte är helt lätta att förstå sig på.

Andarna hänger omkring lite här och var och det gör att om det ska byggas ett hus så uppstår ett problem, eftersom andarna som bor på platsen måste få en ny plats att bo, annars lackar de ur rejält. Därför bygger man oftast ytterligare ett litet hus i anknytning till det nya huset. Det lilla huset fungerar sedan som ny bostad åt andarna. Andarnas hus, eller i dagligt tal ”andehuset” ska gärna ligga på tomtens bästa läge, och storleksmässigt är det ungefär 1/100 av det ”riktiga” huset. Så om det ska byggas ett höghus eller en skyskrapa blir alltså andehuset hyfsat väl tilltaget i storlek, i extremfallen kan det bli stort som en enplansvilla. Andehuset fylls sedan med små dockor eller Buddhafigurer, och fungerar sedan som offeraltare, där man varje morgon kan offra rökelse eller mat för att blidka andarna.

Så här såg det ut vid ett av andehusen utanför byggnaden där jag jobbar i fredags. Uppenbarligen går det också bra med fanta för att blidka andarna, vi lever ju trots allt på 2000-talet.