Grannen gör entré

Jag och Towe har under våra år i Thailand haft förhållandevis tur med grannar. I Chiang Mai hade vi som granne till vår villa ett frireligiöst amerikanskt par som misshandlade sin hund, och rent allmänt bjöd på många bisarra minnen. Senare, i vår lägenhet på Nimmanhemin, hade vi den klassiska nersupna farang-mannen som stapplade ner till 7/11 vid lunchdags och drog i sig ett par Chang på stående fot. Dock utan att vålla några större problem för andra än sig själv. I vår förra lägenhet här i Bangkok hade vi ett gäng finska studenter som bråkade med sina bar girl-flickvänner nätterna igenom. Allt detta ibland irriterande, för det mesta roligt.

I nuvarande lägenhet har vi inte haft några problem alls. Tills idag:

Klockan är 7 på kvällen, jag är lagom slut efter 10 timmars arbetsdag. Kommer hem, sätter mig i fåtöljen med en mango-shake från Blu Fah. "Knack, knack". Vad nu då? Öppnar dörren och möter en rödlätt, anabolapumpad herre på runt 100 kg i blonderat hår. Intensiv, stirrande blick. Bakom honom gömmer sig en något mindre thailändsk tjej. Mannen förklarar i gällt tonläge att han flyttat in under mig, och för att göra en lång historia kort menar han att han störs enormt av att vi går så mycket i vår lägenhet, särskilt på nätterna och särskilt ofta vid halv fyra på morgonen (mao, då vi i 9 fall av 10 sover djupt). Han inflikar också att "you are probable a student, just like me, and have lots of time walking around at home during daytime" och att han förlorat väldigt mycket sömn på grund av oss. Mannen avslutar med ett brett leende och säger att han vill att vi ska vara "best friends forever" och att vi måste hitta en lösning på det här problemet.

Jag kliar mig i huvudet och undrar om detta är ett skämt, men inser sedan att mannen framför mig är gravallvarlig. Vi stör honom, dygnet runt.

Jag förklarar lugnt att nej, jag är inte student, jag arbetar på dagarna, både jag och min flickvän är borta då, men att höra ljud från sina grannar, det är ett dilemma med att bo i hyreshus, du har grannar och det låter. Jag påpekar vidare att vi inte bruka vara särskilt aktiva just vid halv fyra på morgonen då han uppenbarligen störs som mest. Mannen ser ut om han vill strypa mig och påpekar att "you dont want to upset me, ever". Jag förklarar återigen att jag inte går på något onormalt vis utan att det är så med trägolv, det låter, och grannen under honom har antagligen liknande problem. Jag pekar på mina bara fötter och lägger till att vi inte brukar gå runt i klackskor inomhus. Mannen ler hysteriskt, stirrar på mig och går nu mer rakt på sak: sluta gå omkring på nätterna.

Ni hör, låst situation.

Jag påpekar för sista gången att det är lyhört, face it, det går inte att göra något åt. Måste vi gå på nätterna så gör vi det och han kan inte ändra på det. End of story. Flickan drar iväg med mannen som nu börjat flexa okontrollerat med sina biceps, och jag stänger dörren. Just nu vet jag inte om jag ska skratta eller dansa pjäxdans.

To be continued, antar jag...