Aramis gillar vår soffa. Helst vill han sitta själv där. Kommer jag och sätter mig bredvid honom i soffan så tittar han på mig med något mörkt i blicken och säger ”nej, nej” och knuffar bort mig. Mitt motargument är då att ”jamen pappa får också sitta här… det är ju jag som betalat soffan”.
Nånstans känns det som att det argumentet inte biter riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar