Jag tittar inte överdrivat ofta på tv, och i Thailand är det extremt sällsynt att jag gör det. Under bussresor är det dock svårt att komma undan, särskilt om du åker med nån av bussarna från de stora bussterminalerna i Bangkok, exempelvis Ekamai.
Ganska snart efter att bussen rullat ut från stationen drar hysterin igång och ofta är det mannen ovan och hans hejdukar som står för underhållningen, en slags blandning mellan buskis och klassikern fångarna på fortet. Det är mycket märkliga tävlingar av typen "placera ut fem olika sorters byttor på märkliga platser i studion på kortast möjliga tid". En intellektuell utmaning som du förstår. Men showen verkar gå hem i stugorna, studio-publiken skrattar så de nästan trillar ur stolarna, och tokigast blir det när något riktigt oväntat händer, som att till exempel en neger i röd kjol kommer in i studion. Då dånar bussen av skrattsalvor.
Om du lever i villfarelsen att thailändare är glada och öppensinnade när det gäller främmande folkslag och kulturer måste jag nog göra dig besviken här, svarta människor står inte högt i kurs i land of Smiles. Det är till exempel inte tillåtet för svarta att arbeta med undervisning i thailändska skolor. Jag tror det är detta som kallas diskriminering. Och nu är jag utanför ämnet, det skulle handla om thailändsk tv. Men jag tror du fattar grejen, det är inte så mycket tuggmotstånd helt enkelt. Det blir etter värre när karaoke-kanalen drar igång, men det har jag redan behandlat i ett tidigare inlägg.
Jag återkommer imorn med lite vardagsdetaljer från jobbet. Go kväll.
2 kommentarer:
Ang florerande rasism mm som finns gott om i Thailand. Oftast beror det dock på oblidning och oförstånd och inte illvilja.
Bla så tror många Thailändare fortfarande att man kan skratta åt en utlänning därför att man som thai bara skrattar på Thailändska. Och det begriper ju inte utlänningen och därför blir ju inte den utländska personen sårad av detta skratt. Det har hänt mig många gånger i Thailand, och när jag frågar dem på Thailändska vad de garvar åt - ja då blir de mycket häpna och nästan lite irriterde över att man har smyg-förtått att de har gjort sig lustiga över en....
Under många år så var Thailands best säljande tandkräm märket "Darkie" som hade en karikatyrliknande och leende neger i hög hatt på omslaget. Det var först efter många påtryckningar från vissa Afrikanska stater som berättade att de tyckte att produkten var rasistisk i sin grafiska utformning som någon över huvud taget brydde sig. När sedan den Taiwanägda fabriken fick en förfrågan om att exportera denna tandkräm till bla Afrikanska stater under ett annat namn så ändrades namnet kvickt till "Darlie". Vad de svarta tyckte om originalproduktens namn var ju ointressant, men om det gick att tjäna pengar på ett namnbyte så var det klart att namnet "Darkie" skulle tas bort.
http://en.wikipedia.org/wiki/Darlie
Landet har på sitt exotiskt lilla vis en häpnadsväckande dragningskraft på oss vita utbölingar som ofta faller fullständigt pladask för att bli upp över öronen förälskade i landet och dess märkligt "leende" människor.
Men sakta men säkert upptäcker allt fler att det finns andra mindre trevliga sidor som döljer sig bakom denna förälskelse, och ger man sig på att lära sig språket så flagnar snart den sista glättiga fasadfärgen bort i samband med att man upptäcker vad som sägs omkring en. Detta är ett smärtfullt uppvaknande och man känner sig liksom både lurad och kränkt när man kommer till insikt om att Turistbroschyrens Thailand inte överinstämmer med det upplevda vardagsthailand. Det kan ta flera år innan man vänjer sig vid att en människas verbala uttryck och ansiktsuttryck helt enkelt inte rimmar med varandra eller att fel och brister konsekvent inte rättas till.
Enda chansen för att slippa daglig irritation och huvudverk är att ta till flaskan eller bara rycka på axlarna och säga "mai pen raj" som den övriga inhemska befolkningen gör för att behålla lugnet och Status Quo. Men det receptet har ju inte gått så lysande de senaste månaderna... så det är kanske bäst att byta taktik..
SiamNilsson
Thailand is the unity of Thai blood and body.
The whole country belongs to the Thai people, maintaining thus far for the Thai.
All Thais intend to unite together.
Thais love peace but do not fear to fight.
They will never let anyone threaten their independence.
They will sacrifice every drop of their blood to contribute to the nation, will serve their country with pride and prestige full of victory.
CHAI YO
;)
/gao
Skicka en kommentar