
Jag tittar inte överdrivat ofta på tv, och i Thailand är det extremt sällsynt att jag gör det. Under bussresor är det dock svårt att komma undan, särskilt om du åker med nån av bussarna från de stora bussterminalerna i Bangkok, exempelvis Ekamai.
Ganska snart efter att bussen rullat ut från stationen drar hysterin igång och ofta är det mannen ovan och hans hejdukar som står för underhållningen, en slags blandning mellan buskis och klassikern
fångarna på fortet. Det är mycket märkliga tävlingar av typen
"placera ut fem olika sorters byttor på märkliga platser i studion på kortast möjliga tid". En intellektuell utmaning som du förstår. Men showen verkar gå hem i stugorna, studio-publiken skrattar så de nästan trillar ur stolarna, och tokigast blir det när något riktigt oväntat händer, som att till exempel en neger i röd kjol kommer in i studion. Då dånar bussen av skrattsalvor.

Om du lever i villfarelsen att thailändare är glada och öppensinnade när det gäller främmande folkslag och kulturer måste jag nog göra dig besviken här, svarta människor står inte högt i kurs i land of Smiles. Det är till exempel inte tillåtet för svarta att arbeta med undervisning i thailändska skolor. Jag tror det är detta som kallas diskriminering. Och nu är jag utanför ämnet, det skulle handla om thailändsk tv. Men jag tror du fattar grejen, det är inte så mycket tuggmotstånd helt enkelt. Det blir etter värre när karaoke-kanalen drar igång, men det har jag redan behandlat i ett
tidigare inlägg.
Jag återkommer imorn med lite vardagsdetaljer från jobbet. Go kväll.