lördag 28 februari 2009

Mikael go Hong Kong


















Såja, nu har jag varit i Kina för första gången på över 10 år. Eller okej, formellt är Hong Kong inte riktigt Kina, men det är fullt med kineser i vartenda gathörn så jag räknar det ändå till Kina. Till skillnad mot Thailand är Hong Kongs befolkning skolad i det engelska talet i både tal och skrift (vad annars efter 150 års brittiskt styre) vilket gladde mig väldigt när jag hoppade in i taxin från flygplatsen för att bege mig mot mitt hotell. Jag inledde med lekskole-engelskan jag måste använda med taxichaffisarna i Bangkok, typ "i go my hotel" och chauffören svarade med ett leende "i´ll be happy to drive you there sir" vilket fick mig att känna mig som att det var min engelska som var underutvecklad.

Varför jag åkte till Hong Kong stavas jobbet, byråkratiskt papperskrångel av varierande karaktär och nytt visum, vilket tyvärr gjorde att jag inte hann med så mycket cheezy turistande alls. Planen var annars att bland annat åka linbana upp till stans högsta topp och sedan besudla utsikten med kameror och käcka poser men när jag och min kollega var klara med allt byråkratiskt meckande var tidsramen flygresa hem vs turista i Hong Kong ca 3 timmar, så vad jag hann med var att åka spårvagn genom stan ett par varv (dom har dubbeldäckade spårvagnar för fan) och sen en yttersk pittoresk färja mellan Hong Kong-ön och andra sidan som heter... Wonton Ching Chong något i den stilen.

Innan färjeresan hann jag för övrigt också med att träffa på en charmant indier på piren som ville värva mig till sin indiske guru-sekt. När jag förklarat att jag inte var sugen på det just idag undrade han om jag istället kunde tänka mig att ge honom 1000 dollar. Han såg väldigt besviken ut när jag skakade på huvudet och gick därifrån skrattandes.

Well, nog om det. Bilder bilder käre läsare, de är alltid bra för att hjälpa din fantasi på traven. Jag börjar med det skummaste jag hittade under resans gång. Eller näst skummaste, efter gurun. Om du kan förklara vad det är, skriv gärna det i kommentarsfältet. För jag antar att det faktiskt inte är ett akvarium fyllt med kukar? Å andra sidan är allt möjligt i denna del av världen...

















???

















Ångkokt ljumske, ägg och ris.

















En spårvagn i motljus.

















En till spårvagn i motljus

















Spårvagnar och höga hus, det är grejer det!

tisdag 24 februari 2009

Nu sao-wa ree chai sa mhor ra phoom

Svaret på frågan om vad det thailändska ordet för BTS-stationen Victory Monument betyder följer nedan:

A - Nu - Sao - Wa - Ree
mean a monument
Chai mean the victory
Sa mhor ra phoom mean the battle field

Svårare än så var det inte.

lördag 21 februari 2009

Uttalsövning

Jag jobbar mig sakta men säkert igenom den thailändska vokabulären och för tillfället koncentrerar jag mig på stationsnamn för Bangkoks Skytrain. Kruxet med Skytrain-systemet är att ta sig till själva stationen och äntra de efterlängtade tågen. Att försöka förklara var jag ska med ett engelskt uttal på stationsnamnen är såklart lönlöst, ingen förstår dig. Alternativet är att gå en km eller två men i 40 graders värme händer det ungefär en gång per vecka. Det är alltså motorcykeltaxi som gäller för att ta sig till stationen och då är det behändigt att kunna uttala namnen korrekt. Således:

Siam uttalas Sa-yam, inget konstigt med det.

Asok, som jag passerar minst 2 gånger per dag, uttalas a-soak. Inte heller det särskilt komplicerat.

Saphan Taksin är lite krångligare, sa-phan dtark sin, men det går det också.

Men sen har vi Victory Monument, som uttalas anu sao-wa ree chai sa mhor ra phoom. Exakt vad hände här egentligen? Varför har namngivningkommitén blandat in gammelskånska i detta engelskklingande namn? Och vad betyder det thailändska namnet egentligen? Svar på måndag från mina allvetande kollegor.

MIkael och persikan


















Idag har jag lämnat den välmående farang-bubblan kring Asok och Sukhumvit för en utflykt till Bangkoks norra förorter och lite rå verklighet. Om du läser Towes blogg har du kunnat följa hennes framfart på ett barnhem senaste veckorna. Idag kände även jag mig redo för barnhemsbesök, således gav vi oss av tillsammans tidigt i morse med siktet inställt på ovannämnda barnhem. Väl framme kvitterade vi ut lilla Peach från något som närmast kan liknas vid en baby-automat och sedan fick hon intensivt med uppmärksamhet från oss båda under förmiddagen. Besöktstid varar under dryga tre timmar, sedan slussas de små liven åter in i den extremt sterila miljö där de tillbringar större delen av sitt liv. Peach verkade dock allmänt nöjd med livet just idag och som synes på bilden ovan är hon av ett mikroskopiskt format. Hur väl jag lyckades bemästra den svåra konsten "mata med nappflaska" är ett annat kapitel, flaskan tömdes hursomhelst i en imponerande hastighet under förnöjda gurglanden och bara en bråkdel kräktes ut.

Jag hoppas nu att hon ligger i sin spjälsäng av gjutjärn och samlar krafter för att en dag ställa sig upp, ge personalen långfingret och sedan målmedvetet stega ut till ett värdigare liv. 

fredag 20 februari 2009

Kvällsnöje


































Jag vet inte var dom kommer ifrån, men med jämna mellanrum kilar dessa bepansrade kräk genom min lägenhet. Ofta ackompanjerat av höga tjut inifrån sovrummet när Towe skriker "döda den". Det finns dock en effektiv lösning på problemet, som ni ser på bilden. "Mortein" heter sprayen passande nog (jag antar att det är någon ordlek med ordet morte). Kills cockroaches, mosquitoes, ants and other crawling insects, lovas det på förpackningen. Hittills har den fungerat ytterst tillfredsställande.

Besten i gränden


















Att ta sig genom Bangkoks gator och gränder efter mörkrets inbrott är något av ett äventyr. Om du gör det via motorcykel eller taxi -vilket för min del sker i 90% av fallen- är det inget större problem. Oftast är chauffören nykter och ofta hittar han något sånär. Ska du däremot göra det till fots blir det värre. Ena halvan av problemet är avsaknaden av sammanhängande trottoarer, och där trottoar finnes, att de utgör allmän förvaringsplats. Det har dock sin charm så jag har inga egentliga problem med det.

Mer akut problematiskt är dock lilla Fido på bilden ovan som finns i tusental runt om i gränderna. Så fort det mörknar vaknar varulven i lilla Fido och mer än en gång har jag gått ensam genom en mörk Soi och på avstånd hört Baskervilles hund gå loss någonstans i fjärran, sedan har skallet successivt närmat sig tills en dreglande hyena kommer galopperande med siktet inställt på min vad.

Ibland är det flera Fido och när det står 10 bestar av varierande ras runt omkring dig en sen kväll krävs det stadig fokusering för att inte drabbas av panik. Jag har hittills lekt "mannen som kunde tala med hundar" med framgång i dylika situationer, men funderar allvarligt på att börja medföra någon form av hundgodis i fickan framöver. Å andra sidan kan ju det ha en viss eggande effekt på Fido & co. Ett annat alternativ är en elpistol. Jag står i valet och kvalet här...

torsdag 19 februari 2009

Alla får påsar


















Miljötänkandet i Thailand är i allmänhet är på en nivå för sig- låt vara att jag med min svenska uppväxt har en halvt rigid miljöfascistisk inställning, asien ligger ett antal år efter i utvecklingen här. 

Ett par exempel: en het eftermiddag ligger folk gärna i sina bilar med motorn på tomgång under ett par timmar- det är ju svalt och skönt därinne, så varför inte. Handlar du mat eller frukt i gatustånden blir det minst 2 plastpåsar runt den stundande delikatessen, likaledes när jag handlar, låt oss säga- bröd. Varje liten bakelse blir omsorgsfullt inslagen och inplastad. Se bild ovan.

Påsar i sig är ett helt eget kapitel, när jag tänker efter. Personalen på matvaruaffärerna som packar påsarna med mina inhandlade specerier gör det efter ett mycket systematiskt system, där vissa varor helt enkelt inte får packas i samma påse. Hygienartiklar kan inte ligga i samma påse som matvaror till exempel, det går bara inte för sig. Så skulle jag teoretiskt köpa en tvål och ett paket ägg blir det två påsar. Alternativt i samma påse, men med en extra påse inuti som särskiljer det två oförenliga produkterna. 

Förleden helg ställde jag min lokala påspackare inför ett bryderi, jag köpte både choklad, schampo, ett vykort och yoghurt. När två påsar var packade stod påspackaren villrådigt med vykortet i handen- vilken påse hörde det hemma i? Jag tog vänligt men bestämt kortet ur hans hand och stoppade ner det tillsammans med schampot. Förmodligen innebar det någon form av helgerån. 

Jag får leva med det.